Europas ekonomi behöver en både massiv och ”blixtsnabb” invandring

ETC påminner om att enorma mängder infödda majoritetseuropéer kommer att ”försvinna”, ”tackla av” och ”trilla av pinn” av ”naturliga” och ”biologiska” skäl under de närmaste och kommande åren – det handlar om tiotals och åter tiotals miljoner majoritetseuropéer som kontinuerligt håller på att ”tas bort” och ”falla ifrån” p g a att de inte föds och p g a att de avlider (ett mindre antal utvandrar dessutom därtill):
http://www.etc.se/inrikes/vi-raderar-ut-oss-sjalva-fran-kartan

Faktum är att inget europeiskt land kan reproducera sin egen majoritetsbefolkning biologiskt längre p g a att de europeiska födelsetalen är nere på en fullständig katastrofnivå och har varit det under en längre tid, och det enda som gör att vissa länders invånarantal fortfarande ökar (t ex Sveriges) är en kombination av fortsatt invandring samt att vissa av minoritetsgrupperna (OBS: långt ifrån alla) uppvisar högre fruktsamhetstal än majoritetsbefolkningen.

Samtidigt kommer många av Europas byar, mindre tätorter, småstäder och mellanstora städer att i praktiken avfolkas inom den närmaste framtiden (det har redan börjat och i vissa fall redan ägt rum i Syd- och Östeuropa samt i de mer perifera delarna av Väst- och Nordeuropa), än mer gles- och landsbygden (vilket just nu sker i hela Europa), och i både Sydeuropa och Öst- och Centraleuropa gäller detta även storstäderna som redan i många fall har börjat ”eka tomma” och kännas alltmer ödsliga (flera av dessa inhyser idag färre invånare än under både ”la belle époque” innan Första världskriget när Europa var världens centrum liksom under ”rekordåren” och ”les trente glorieuses” under efterkrigstiden när födelsetalen fortfarande var relativt höga).

Stora delar av Europa är helt enkelt på väg att i rasande takt förvandlas till en jättelik temapark överhopad med magnifika och monumentala byggnader och med otaliga museer, bibliotek och arkiv proppfulla med konstskatter, artefakter och föremål påminnandes om en gång världsomspännande och mäktiga men idag svunna och fallna imperier och en förfinad borgerlig högkultur som har stelnat och hamnat på historiens skräphög.

Några av Europas mer folkrika länders majoritetsbefolkningar kommer i det närmaste att halveras i antal de kommande decennierna om inte ett ”gudomligt mirakel” inträffar, d v s om inte ”folk” (läs: de unga vuxna i s k fertil ålder) plötsligt och ”hastigt och lustigt” börjar reproducera sig ”som aldrig någonsin förr” (och vilket nog inte är ett särskilt realistiskt scenario som det ser ut just nu).

Europas framtid går f ö redan att uppleva i de välmående och välbärgade stadsdelarna i de historiska innerstäderna liksom i många av villaförorterna: där är procentandelen icke förvärvsarbetande redan nere på både ekonomiskt och socialt ohållbara nivåer och medelåldern där ligger redan kring 50-55 – d v s i vissa av dessa stadsdelar arbetar ej mer än 40-60 procent av befolkningen (trots det är invånarna knappast fattiga där, inte än i varje fall) och ”det normala” bland invånarna där är att vara kring 50 plus åldersmässigt.

Den matematiska ekvationen är egentligen mycket enkel men det handlar också om en alltmer desperat ”kamp mot klockan” (och som tyvärr tillsammans med det rådande politiska klimatet gör att det är svårt att tro att det som helt enkelt måste ske kommer att ske): de europeiska ekonomierna krymper redan i detta nu och välfärdssystemen har redan börjat nedmonteras inte bara p g a en nyliberal politik utan helt enkelt för att det demografiska (skatte)underlaget (d v s andelen förvärvsarbetande i relation till totalbefolkningen) har börjat svikta rejält.

Allt pekar därför emot att det enda som kan rädda Europa från att sjunka allt djupare ekonomiskt (liksom säkerligen också politiskt, kulturellt, socialt, moraliskt, psykologiskt o s v) är en massiv och ”blixtsnabb” invandring utifrån (eftersom alla försök från politikens sida att få upp födelsetalen i Europa hittills har misslyckats). Sker inte detta, så är Europa verkligen på väg utför på alla sätt och vis inom den närmaste framtiden, för hur sexistiskt och patriarkalt det än kan låta så är demografin trots allt ”alltings moder”.