Varken vänsterns eller högerns analyser av SD fungerar: Det som behövs är en ras- och vithetsanalys

Inför Jimmie Åkessons traditionella sommartal idag i hemstaden Sölvesborg och efter att en hel nation har blivit fullkomligt förhäxad och besatt av ”invandringsfrågan” (och som ska översättas med tiggande Balkan-romer, miljonprogramsområden med utomeuropeisk bakgrund-invånare, ensamkommande flyktingbarn samt andragenerationskillar som antingen är kriminella, patriarkala eller IS-frivilliga) under sommaren har läget för SD aldrig varit bättre än nu.

Samtidigt som Åkesson har hunnit med att hylla och ”avtacka” nuvarande SD:s grund i 1990-talets skinheadungdomssubkultur genom att skivdebutera samt ytterligare marginalisera den identitära fraktionen inom SDU ligger partiet nu på mellan 18-24% i de åtta opinionsundersökningar som hittills har publicerats, och har därmed slagit sig själv i exponentiell tillväxt: ”normalt” ”ska” SD fördubblas mellan varje val, d v s vart fjärde år, men denna gång har det gått snabbare än så – sedan partiet kom in i riksdagen handlar det om en ökning på mellan 300-400%, och vilket inget annat parti någonsin har fått uppleva sedan den parlamentariska demokratin infördes i Sverige.

Inga analyser och förklaringar verkar heller fungera eller ”bita” på att förstå (och än mindre på att bekämpa och decimera) SD:s exceptionella orkantillväxt som ännu inte verkar ha bedarrat: partiet är nu redan det enskilt största partiet i uppemot hälften av landets kommuner liksom i Sydsverige och bland landets män samt bland landets arbetare, och samlar idag mycket höga procentsiffror av landets alla majoritetssvenskar och gör just nu även stora inbrytningar i Norrland samt bland unga vuxna. Den marxistiska förklaringen att fattiga vita röstar på partiet stämmer inte, då Sverige just nu är världens kanske 5:e rikaste land och fr a den vita delen av den svenska totalbefolkningen är rikare än någonsin och fullkomligt ”badar” i pengar. Den liberala förklaringen att intoleranta attityder skapar SD:s väljarkår stämmer inte heller: inget annat folk på jorden är så antirasistiska och antifascistiska som svenskarna i jämförande attitydundersökningar.

Den tolkning som jag själv förfäktar och har argumenterat för i några år nu vid det här laget, och som måhända både är udda och ”extrem” (inte minst då den tar strid mot både klassiska marxistiska och klassiska liberala förklaringsmodeller som mer eller mindre dominerar forskningen och politiken liksom kanske än mer mot de dominerande antirasistiska och antifascistiska analyserna som säger att SD är ett explicit fascist- eller t o m nazistparti och att partiets väljare mer eller mindre rakt av är fascister och rasister) handlar i stället dels om det arv från det svenska rastänkandet som vi fortfarande lever med idag utan att egentligen vara medvetna om det (d v s jag förespråkar helt enkelt en ras- och vithetsanalys för att förstå SD:s framgångar) och dels om det statistisk-demografiska faktum att majoritetssvenskarna tillhör bland de mest segregerade av alla vita folk i västvärlden i relation till minoritetsgrupperna i landet, och särskilt i relation till de med utomeuropeisk bakgrund.
Denna extrema rassegregation parad med arvet efter konstruktionen av den svenska vitheten ligger m a o enligt mig bakom SD:s opinionssiffror mer än att det skulle bero på en ekonomisk kris eller intoleranta attityder eller att SD är ett nazistparti eller att stora delar av svenska folket är rasister rakt av.

För att förstå allt detta behöver vi fr a ta hjälp av psykoanalytisk teori i relation till frågor om ras, vithet och svenskhet som jag tror hjälper oss mer än både klassiska vänster- och högeranalyser liksom klassisk antirasism och antifascism för att förstå varför vi alla nu har hamnat där vi har hamnat.