Den svenska extremhögerns samlade våldskapital möjligen störst i världen

Aftonbladets Oisín Cantwell påminner om att den samtida extremhögerns mest ”framgångsrike” ”serieskytt”, terrorist och seriemördare faktiskt råkar vara en svensk, nämligen Peter Mangs, dömd för två mord, fyra mordförsök och tre fall av grovt olaga hot och sannolikt skyldig till än fler mordförsök och eventuella mord på icke-vita malmöiter: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article21266827.ab

Sverige är i extremhögersammanhang i relation till befolkningens litenhet unikt så tillvida att landet har frambringat åtminstone två aktiva terroristgrupper (VAM och NRA) och åtminstone två seriemördare (John Ausonius och Peter Mangs) samt att åtminstone ett 20-tal mord och 100-tals misshandelsfall (varav ett flertal har varit mycket grova genom åren) liksom otaliga andra våldsbrott med säkerhet kan knytas till enskilda högerextremister och nazister under de senaste 30 åren. Den svenska extremhögerns samlade ”vålds-CV” och våldskapital är m a o absolut unikt i ett internationellt perspektiv, det går inte att komma ifrån.

Sedan återstår det ju att svara på frågan varför det är så? En kombination av en myckenhet av vapen i landet, ett åtminstone tidigare utpräglat fysiskt-kroppsligt och våldsamt maskulinitetsideal och en formlig kult av den ”elitvithet” som anses känneteckna svenska folket (d v s är det något vitt folk på jorden som en är beredd att både döda och dö för så är det svenskarna…) kan säkert förklara mycket liksom möjligen också att vissa svenska högerextremister har förläst sig alltför mycket på den idag bortgången amerikanske nazistideologen William Pierces romaner om att både skapa decentraliserade terroristceller (romanen The Turner Diaries) och att sätta igång ”utrensningen” och ”raskriget” på egen hand (romanen ”The Hunter”).

I vilket fall som helst så är det en gåta varför lilla Sverige har drabbats så extremt mycket av högerextremt och rasideologiskt våld sedan 1980-talets andra hälft och fram tills idag jämfört med andra västländer, och så till den grad att en amerikansk ambassadtjänsteman i Stockholm som sökte upp mig dagarna efter 17 juli-attentatet i Norge 2011 sade till mig i förtrolighet att ”Breivik borde ha varit svensk” och att ”vi amerikaner räknade med att detta skulle hände någon gång i Sverige, men inte i Norge”.