Om omhändertaganden av minoritetsbarn i dagens Sverige

Juristen Henrik Sundström kritiserar idag på DN Debatt omhändertagandet av romska barn i Sverige och begär att frågan utreds: http://www.dn.se/debatt/utred-misstankarna-om-massomhandertagande

Av de nationella minoriteterna är det romer och resande som alltid har varit den grupp som utsätts allra mest för att deras barn omhändertas för att växa upp på institution eller som fosterbarn och adoptivbarn i i huvudsak majoritetssvenska familjer, och sannolikt var det också den grupp som tidigare utsattes mest för tvångssteriliseringar liksom för tvångsaborter. Det beräknas att kanske vart fjärde romskt och resandebarn blev omhändertaget under 1900-talet, och mycket tyder på att romers och resandes barn fortfarande omhändertas i högre utsträckning än andra befolkningskategoriers barn. Sedan ska det sägas att under 1900-talet omhändertogs ca 200 000 barn i Sverige, och självklart var merparten av dem majoritetssvenska barn, företrädesvis från underklassen och den lägre arbetarklassen.

Tyvärr är det också så att ”andragenerations”-barn med utomeuropeisk bakgrund också idag är kraftigt överrepresenterade bland omhändertagna barn, och ofta placeras även de i majoritetssvenska fosterfamiljer. Vi är helt enkelt på väg emot den situation som råder i den anglo-amerikanska världen, där minoritetsbarn av alla de slag i praktiken helt dominerar den sociala barnavården, fosterbarnspoolen och även den inhemska adoptionen.

Det finns dock ingen statistik över vare sig hur många minoritetsbarn det handlar om eller hur stor andelen är som omhändertas varje år som tillhör olika minoriteter, och som placeras på institution, i fosterhem eller adopteras bort inhemskt. Jag har själv varit smått ”besatt” och ”fixerad” vid att hitta denna statistik, men så klart ”förbjuder” den färgblinda antirasismen att statistik förs över vilka barn det egentligen handlar om i dagens Sverige som omhändertas. Naturligtvis finns det fortfarande majoritetssvenska barn som omhändertas p g a att deras föräldrar är ”inkapaciterade” och inte ”good enough” som föräldrar då de missbrukar, sitter i fängelse, är hemlösa eller psykiskt sjuka, men min kvalificerade gissning säger att av de ca 15-20 000 omhändertaganden som görs varje år i landet så utgör de majoritetssvenska barnen en minoritet, som dessutom troligen minskar för varje år.

När jag för några år sedan undervisade vid Södertörns högskola hade jag en något äldre student som hade haft fosterbarn hos sig i många år. Hon berättade för mig att tidigare och kanske fram tills ca år 2000 så dominerade trots allt majoritetssvenska barn som fosterbarn, ofta barn till missbrukare och kriminella, men på senare år hade hon och hennes man i praktiken bara haft minoritetsbarn som fosterbarn hos sig.