Invandringsfrågan är nu den viktigaste frågan för européerna samtidigt som svenskarna fortsätter att vara ”tolerantast”

I veckan har två överstatliga organisationer publicerat två rapporter där Sverige och svenskarna ingår, och som handlar om attityder till och åsikter om invandring och invandrare, och särskilt till utomeuropeisk invandring och utomeuropeiska invandrare.

I en sammanställning från Världsbanken framstår äldre svenskar som allra mest positiva i Europa vad gäller synen på invandring och invandrare, och äldre svenskars attityder till invandring och invandrare är t o m nästan på samma positiva nivå som yngre svenskars, vilket annars är ovanligt då ”regeln” säger att äldre alltid är mer s k ”intoleranta” än yngre: 17 procent av de äldre svenskarna och 14 procent av de yngre svenskarna uppvisar idag en starkt negativ attityd till invandring och invandrare. De folk i Europa (plus israelerna) som uppvisar de mest negativa åsikterna är f ö turkar, greker, cyprioter, ungrare, israeler, letter, portugiser, ryssar och tjecker där mellan 65-92 procent av befolkningen är negativa till invandring och invandrare.

Världsbanken konstaterar samtidigt att de länder vars invånare är som mest negativa också är de som skulle tjäna mest på att invandringen ökar, då dessa länders befolkningar bara blir allt äldre och då födelsetalen också är låga där (om några år kommer medelåldern i Europa att ligga på mellan 45-50 år, och uppemot en tredjedel av befolkningen kommer att vara över 65 år: Europas globala befolkningsandel kommer då att ha sjunkit till ynka 5 procent).

I EUs senaste Eurobarometer som bygger på intervjuer med 30 000 européer bekräftas resultatet från Eurostats rapport om européernas attityder till utomeuropeisk invandring och utomeuropeiska invandrare från tidigare i år, och då det framgick att svenskarna var det enda folk i Europa som fortfarande var för utomeuropeisk invandring och utomeuropeiska invandrare: i samtliga andra europeiska länder var mellan 55-85 procent av befolkningen mot utomeuropeisk invandring och utomeuropeiska invandrare medan uppemot 75 procent av svenskarna svarade att de var för utomeuropeisk invandring och utomeuropeiska invandrare.

Nu ett halvår senare framstår svenskarna fortfarande som Europas enda folkslag där en absolut majoritet (66 procent) är för utomeuropeisk invandring och utomeuropeiska invandrare. Det land där de negativa attityderna till utomeuropeisk invandring och utomeuropeiska invandrare var som mest utbredda i den tidigare Eurostat-rapporten var Lettland: denna gång är det Tjeckien vars invånare är allra mest negativa till utomeuropeisk invandring och utomeuropeiska invandrare (hela 81%).

Och att svenskarna fortsätter att sticka ut och alltmer framstår som västvärldens ”splendid isolation”-land och ”anomali-nation” i dessa sammanhang (f ö bredvid islänningarna som alltmer brukar hamna på plats nummer två som västvärldens mest s k ”toleranta” folk efter svenskarna) bekräftar den paradox som gäller i dagens Sverige: världens mest antirasistiska majoritetsbefolkning bebor samtidigt ett av västvärldens statistiskt-demografiskt mest rassegregerade och rassegmenterade samhällen.

Samtidigt har invandringsfrågan nu på kort tid seglat upp till att bli den allra viktigaste politiska frågan för invånarna i Europa enligt denna färska EU-rapport (förutom i Grekland och Portugal där ekonomin av naturliga skäl rankas som den viktigaste frågan), och invandringsfrågan har därmed gått om både ekonomin och arbetsmarknaden.

38 procent av européerna rankar idag invandringsfrågan som nummer ett på den politiska dagordningen (vilket är en ökning från 24 till 38 procent inom bara ett år) att jämföra med 27 procent som rankar ekonomin som nummer ett och 24 procent som rankar arbetsmarknaden som nummer ett. I många europeiska länder rankar dessutom över hälften av befolkningen invandringsfrågan som nummer ett på den politiska agendan, bl a i Tyskland och Danmark, och i Sverige svarar 48 procent detsamma, d v s även för svenskarna är invandringsfrågan den allra största politiska frågan just nu (och vilket f ö var märkbart under Almedalsveckan).

Sannolikt handlar ”invandringsfrågan” dessutom om utomeuropeisk invandring och utomeuropeiska invandrare, d v s i praktiken handlar det nog åtminstone delvis om en slags rasfråga, d v s det handlar m a o om invandring och invandrare från de gamla kolonierna, då Eurobarometern också frågar om européernas åsikter om inomeuropeisk invandring och inomeuropeiska invandrare, och då är attityderna långt mer positiva.

Allting tyder tyvärr på att den samlade paneuropeiska högerpopulismen och extremhögern nu sannerligen står inför sin ”perfect storm”, de har det s k ”folket” på sin sida i attitydernas och opinionsundersökningarnas värld, och de har nu bara att kamma hem och skörda rösterna i de kommande valen runtom i Europa.