Det svenska försvaret och den svenska polisen blir alltmer homogent

De två svenska myndigheter, branscher och sfärer som har rätt att bära och bruka vapen och som ansvarar för samhällets våldsmonopol, d v s försvaret och polisen, blir alltmer homogena (d v s majoritetssvenskdominerade, d v s vita) samtidigt som den svenska totalbefolkningen blir alltmer heterogen för att inte säga hypermångfaldspräglad: idag har uppemot 30 procent av alla invånare i landet någon form av utländsk bakgrund, och bland barn, ungdomar och unga är andelen än högre, och av alla med utländsk bakgrund i de yngre årskullarna har mer än hälften idag utomeuropeisk bakgrund.

Tidigare i år konstaterade kultursektorn samma sak, d v s att bland samtliga anställda inom den svenska kulturvärlden så har andelen med utländsk bakgrund minskat de senaste åren. Detta gäller särskilt anställda med utomeuropeisk bakgrund då de som har nordisk och europeisk bakgrund idag klarar sig bra i konkurrensen med majoritetssvenskarna. Totalt har 13,4 procent utländsk bakgrund inom kulturvärlden, vilket då är en minskning på senare år, och endast 3 procent har utomeuropeisk bakgrund.

Gissningsvis gäller denna nedslående och inför framtiden mycket oroande för att inte säga farliga tendens tyvärr även för fler branscher och sfärer i det svenska samhället såsom medievärlden, utbildningssektorn, forskarvärlden, rättsväsendet och den offentliga förvaltningen (det är i varje fall min kvalificerade gissning).

Vad gäller försvaret så sorteras de potentiella anställda med utländsk bakgrund bort redan vid inskrivningsprovet. Försvaret har nyligen publicerat en studie som visar att hela en fjärdedel av alla med utländsk bakgrund som söker sig till försvaret inte klarar själva inskrivningsprovet, som är ett s k IQ-test eller begåvningstest: medan endast 7,3 procent av alla majoritetssvenska män och bara 8,1 procent av alla majoritetssvenska kvinnor misslyckas med att klara provet så är motsvarande siffror bland männen med utländsk bakgrund 24,2 procent och bland kvinnorna med utländsk bakgrund 24,7 procent. Den totala andelen anställda inom försvaret som har utländsk bakgrund ligger idag på ynka 5,7 procent, och på ledningsnivå endast på 3,6 procent.

Vad gäller polisen så är andelen nyantagna studenter till polisutbildningarna runtom i landet nu nere på den rekordlåga katastrofsiffran 5 procent – tidigare låg siffran på åtminstone uppemot 10 procent. Den totala andelen anställda inom polisen som har utländsk bakgrund ligger idag på låga 9,6 procent och på ledningsnivå endast på 4,6 procent.

Högst sannolikt är anställda med utomeuropeisk bakgrund kraftigt underrepresenterade inom både försvaret och polisen såsom är fallet med kulturvärlden, och än mer på ledningsnivå, och omvänt är det gissningsvis de som har nordisk och europeisk bakgrund som i huvudsak hittas som anställda inom försvaret och polisen precis som inom kultursektorn.

Ekvationen blir alltmer svårlöslig liksom målet att uppnå ett samhälle som både präglas av social sammanhållning och social hållbarhet liksom av jämlikhet och åtminstone en någorlunda okej representation: vi upplever just nu jättelika pensionsavgångar när 40- och 50-talisterna lämnar den svenska arbetsmarknaden och måste ersättas, men samtidigt har en ny och på alla sätt och vis genommarginaliserad befolkningsgrupp växt fram vars ”medlemmar” generellt har det gemensamt att de är unga med utomeuropeisk bakgrund som växt upp i miljonprogramsområden och som inte betraktas som ”anställningsbara”. Framtiden är m a o egentligen lysande för unga generellt på arbetsmarknaden just nu, men samtidigt har andelen unga som har en låg ”anställningsbarhet” ökat betydligt på senare år.