Anders Fallenius avliden

På sistone har en person gått bort som betydde mycket för mig, nämligen Expressens f d kriminalreporter Anders Fallenius som också var ordförande för Kriminaljournalisternas klubb. Fallenius var den som fick mig att överhuvudtaget få in en fot i och börja arbeta inom mediebranschen vid mitten av 1990-talet när han var en av Expressens s k stjärnreportrar och den journalist i landet (med fast anställning) som nog var mest engagerad i att skriva om och avslöja den svenska extremhögern på den tiden när SD mer eller mindre var ett nationalsocialistiskt parti. Han fångade upp mig som researcher åt Expressen och brydde sig inte om att jag hade en bakgrund som AFA-anknuten antifascist utan bedömde mig enbart utifrån min kunskap och mina färdigheter att få fram fakta, siffror och information om ämnet och frågan.

Jag minns fortfarande hur Fallenius gärna ringde mig och bad mig om råd i någon fråga, ibland kom taxibud för att hämta upp dokument och foton som Fallenius behövde för något reportage, och då och då blev jag också inhyrd som researcher för att arbeta tillsammans med Fallenius och hans kollegor på Expressens redaktion. En av Fallenius kollegor som jag också arbetade med var f ö Expressens nuvarande chefredaktör Thomas Mattsson som har skrivit en fin minnesruna om Fallenius: http://bloggar.expressen.se/thomasmattsson/2015/07/sa-minns-jag-stjarnreportern-anders-fallenius

Allt detta ledde fram till att jag sedan ”startade eget” som det heter och grundade tidskriften Expo, i början helt på egen hand, men med journalister som Fallenius som viktiga kontakter och med uppbackning av både gamla antifascistiska kamrater och Stieg Larsson, men det är en annan historia som bekant.

Tyvärr kom Fallenius i ett senare skede att vara en av de journalister på de stora redaktionerna som var allra mest övertygad om min skuld i samband med att jag förföljdes och stalk:ades av den gamle nazisten Åke J. Ek (som ville hämnas innan han gick bort, för att jag hade kartlagt honom och hans nätverk) och hans Stay Behind-gäng bestående av allsköns högerextrema poliser och officerare (gamla veteraner från anti-68-rörelsen och bordellhärvans och Palmemordets dagar, ibland benämnda som Leon-gruppen och ibland som Åkes pojkar) som hyrde kriminella och såg till att jag misstänktes, anklagades och åtalades för hot mot mina före detta handledare, professorer, prefekter och chefer vid Stockholms universitets institution för orientaliska språk samt för ett brandbombsattentat som utfördes mot institutionen och mot min dåvarande arbetsplats Mångkulturellt centrum.

Fallenius hängde ut mig i Expressen och hävdade att ett flertal människor runtom i landet känner oro inför och är rentav rädda för mig p g a mina artiklar och texter, min forskning och mina publikationer samt mina påstådda göranden och låtanden. Fallenius betraktade mig, enligt en dåvarande styrelseledamot i Kriminaljournalisternas klubb som arbetade på Aftonbladet (Fallenius sade till denne att han kände mig efter ha arbetat tillsammans med mig vid flera tillfällen) som någon som får mycket gjort på kort tid och som har en förmåga att kunna ta reda på och ”fixa” med saker och ting: allt detta talade helt enkelt till min nackdel enligt Fallenius sätt att se på det i den härva av polisanmälningar, åtal och rättegångar som jag hamnade i mellan åren 2007-10, och där jag i slutänden nog tyvärr har kommit att framstå som ”the bad guy” (läs: omvänd rasist, extremist, sexist, terrorist o s v) bland alltför många som fortfarande helt och hållet tror på det som tidningarna skrev om mig då. Och till Fallenius försvar ska väl sägas att han alltid in i det sista tänkte som den mycket skicklige kriminalreporter han en gång var.