Om den svenska ”minoritet mot minoritet”-problematiken

Vi måste fortsätta att belysa, uppmärksamma, kritisera och bekämpa ”minoritet mot minoritet”-problematiken: allt tyder tyvärr på att den kommer att öka än mer i framtiden även i Sverige. Fram tills nu har denna problematik osynliggjorts alltför länge till förmån för en förenklad ”svenskar och invandrare”-uppdelning: http://www.sydsvenskan.se/sverige/har-kan-jag-vara-judinna

Alla som själva tillhör olika minoritetsgrupper vet redan att detta har pågått under en längre tid liksom att vissa minoriteter är mer utsatta än andra samtidigt som det också kan skilja sig från plats till plats beroende på demografisk sammansättning samt att flera oprovocerade och fullkomligt meningslösa grova våldsdåd har ägt rum de senaste åren just p g a ”minoritet mot minoritet”-problematiken.

Det är numera välkänt att judar utsätts för trakasserier och hot i vardagen i Malmö, och där förövarna utan tvivel är ”andrageneration:are” med utomeuropeisk bakgrund liksom att muslimer utsätts för liknande former av trakasserier och hot i Södertälje, och där förövarna oftast härrör från kristna minoritetsgrupper med bakgrund i Mellanöstern.

För ett antal år sedan fick en kinesisk man löpa gatlopp på Fittjaskolans skolgård i Botkyrka och blev till slut ihjälslagen efter en lång och utdragen grov misshandel som utfördes med nävar och sparkar liksom med tillhyggen i form av bräder försedda med spikar, knivar och järnrör (och där förövarna, som till slut omringade mannen genom att ställa sig i en cirkel runt honom för att till slut kunna utdela den s k dödsstöten, alla var ”andrageneration:are” med turkisk och kurdisk bakgrund), och för två år sedan var det nära att en afrikansk man blev knuffad från en bro i Kroksbäck i Malmö, och hade han blivit det så hade han sannolikt skadats svårt (och där förövarna hade samma typ av bakgrund som de som låg bakom mordet i Fittja). Detta är tyvärr bara två exempel ur högen från de senaste åren på när minoritet mot minoritet”-problematiken urartar i grovt våld.

Sedan är det en annan sak att försöka utröna vad minoritet mot minoritet”-problematiken beror på liksom att försöka bekämpa den, och där jag tippar på att den extrema boendesegregationen och upplevd ”konkurrens” om vissa områden liksom stereotyper och föreställningar som reproducerats från ursprungsländerna spelar in parat med det faktum att det majoritetssvenska samhället alltför länge har haft svårt att se denna problematik och därmed inte har gjort särskilt mycket för att försöka arbeta med den.