Ännu en ”nazigroupie”-bok om de svenska SS-frivilliga

När jag kring sekelskiftet tillbringade ett antal år med att resa runt och ”dammsuga” och ”tömma” arkiven och biblioteken i Nordeuropa på allt som överhuvudtaget gick att hitta om alla de svenskar som deltog i Andra världskriget på Tysklands och axelmakternas sida samt besöka och fotografera de platser och adresser som kunde relateras till dem kunde jag aldrig föreställa mig att det idag skulle finnas en hel marknad för militärhistorisk bokutgivning som behandlar just dessa svenska krigsfrivilliga.

Sedan dess har nämligen åtminstone ett 20-tal titlar givits ut som alla har det gemensamt att författarna inte bemödar sig om att dölja att de beundrar och är djupt fascinerade av SS-svenskarna, böckerna ges ut på skumma förlag men säljs öppet i svenska bokhandlar och på nätet, och författarna som tidigare drogs med extremhögerstämpel är idag etablerade och accepterade och deltar titt som tätt i radio och TV och i andra medier samt bjuds in att hålla föredrag och delta i samtal och diskussioner som experter på kriget och perverst nog även på Förintelsen.

Nu har den definitiva boken på engelska om de svenska SS-frivilliga givits ut på ett märkligt engelskt förlag – Hitler’s Swedes, författad av en viss Lars T. Larsson, som ska vara jurist och arbeta på en advokatbyrå i Stockholm och möjligen har estniskt påbrå då han även skrivit böcker om de estniska SS-soldaterna. I Larssons bok får vi veta att en viss Carl-Göran Edquist som sedermera bytte namn till Borgenstierna och gjorde sig bemärkt som ”Advokaten” i Stockholms undre värld och som även figurerar i Palmemordsutredningen, ett tag satt i samma läger tillsammans med både Hitlers gamle minister Hjalmar Schacht, Greklands ÖB Alexander Papagos och de i huvudsak adliga änkorna till 20 juli-attentatets män samt att när Unterscharführer Erik ”Jerka” Wallin begravdes 1995 så närvarade Untersturmführer Gösta Borg som tog ett sista farväl genom att segerhälsa/”heil:a” sittande i rullstol, och av en ren slump gravsattes Wallin ca 50 meter från SS-svenskarnas gamla befäl Hauptsturmführer Hans-Gösta Pehrsson.

Vidare berättar Larsson att adelsmannen och SS-soldaten Göran Svinhufvud begick självmord efter kriget, att Sturmbannführer Per Jarl ledde ett futilt kavallerianfall mot amerikanarna utanför München så sent som i maj 1945, att greve Knut Posse från Taxinge slott var en fanatisk antikommunist och troligen stupade utanför Budapest samt att den blivande fackföreningsledaren Ragnar Linnér (Linnér grundade de svenska socionomernas fackförening Akademikerförbundet SSR) var ledare för svenska Stay Behind-gerillans norra distrikt på 1950-talet.

Jag är väl medveten om att det kanske inte är etiskt rätt att ”hänga ut” Larsson och de andra som tillhör denna krets av svenska ”nazigroupies” såsom Lennart Westberg, Martin Månsson, Petter Kjellander, Göran Hargestam och Lars Gyllenhaal, och vilka har det gemensamt att de verkar kunna allt om SS olika truppslag, uniformer, vapen, fordon o s v samt att de uppenbarligen har umgåtts med och fått tillgång till fotografier och dokument från SS-veteranerna själva innan de gick bort. Jag tycker dock att det de håller på med kan stämplas som någon slags bisarr ”postum” pro-nazism. Min egen drivkraft när jag spårade upp SS-svenskarna var i stället helt och hållet en antifascistisk sådan: min intention var att spåra upp dem och kartlägga dem, och jag sökte särskilt efter svenska krigsfrivilliga som hade deltagit i krigsförbrytelser av olika slag och hade också kontakt med Simon Wiesenthal-centret i Jerusalem.

51N34ja7oyL._SY344_BO1,204,203,200_