Europas koloniala projekt – ett blodbad utan dess like

Apropå kartan ”A map of Europe based on how many colonies each country had”: http://i100.independent.co.uk/article/a-map-of-europe-based-on-how-many-colonies-each-country-had–bJYg34dUGx

20912-odgfr6

Mellan ca 1750 och 1914, när den europeiska erövringen av planeten som inleddes vid slutet av 1400-talet kom att fullbordas med undantag för kring 10 av Väst erkända suveräna länder som inte var vita bosättarstater eller europeiska kolonier (d v s Haiti, Liberia, Etiopien, Persien/Iran, Kinesiska kejsardömet/Kina, Siam/Thailand, Osmanska riket/Turkiet och Afghanistan: samtliga dessa var samtidigt ändå semikoloniserade och dominerade av västvärlden, och blev vid flera tillfällen också invaderade och ockuperade av olika västländer), dog eller dödades omkring 25-30 miljoner icke-vita, icke-kristna icke-västerlänningar som en följd av de otaliga invasioner, ockupationer, erövrings- och kolonialkrig som ägde rum mellan dessa år (och vilka i sin tur ofta ledde till regelrätta folkmord och masstvångsförflyttningar i form av bl a slavhandeln och kulierhandeln samt epidemier och svältkatastrofer) medan ca 300 000-350 000 vita européer och vita bosättare stupade på slagfälten i samband med alla dessa konflikter. Europas koloniala projekt var m a o ett blodbad utan dess like.

En ofta förbisedd huvudorsak till européernas och deras efterkommandes (i bosättarstaterna i Nord- och Sydamerika, i Södra Afrika och i Oceanien) osannolika framgångar som mellan ca 1750-1914 resulterade i att nästan 90% av världens landmassa till slut kom att behärskas territoriellt-juridiskt av västvärlden var, förutom ett astronomiskt teknikövertag p g a industrialismen, det faktum att kring år 1914 utgjorde vita kristna västerlänningar närmare en tredjedel av hela mänskligheten – d v s det handlade i mångt och mycket om västvärldens befolkningsstorlek i relation till alla andra människor på jorden som inte var vita och kristna, och vilket inte minst innebar att tiotals miljoner européer kunde utvandra till bosättarkolonierna utan att Europa åderläts helt och hållet.

Under senkolonial tid och under avkolonialiseringen och Kalla kriget mellan ca 1914-1979 fortsatte det koloniala och postkoloniala blodbadet: då kom än fler både icke-vita ”infödda” och vita bosättare och européer att dödas i de krig och konflikter som ägde rum under denna period. Bara i Östasien stupade närmare 300 000 vita soldater tillhörande 11 olika västländer i ett 20-tal konflikter mellan 1914-1973 medan tiotals miljoner östasiater stupade och dukade under p g a desamma. Det tål också att påminnas om att i stort sett alla de blodiga konflikter som pågår idag efter avkolonialiseringens avslutande och Kalla krigets slut härrör från den europeiska kolonialismens arv.