Gunnar Helander, en av den svenska antirasismens founding fathers, var f d nazist

Läser just nu om de återkommande debatter om rasbegreppets och rastänkandets vara eller icke vara som pågick mellan ca 1955-65, och där antifascistiska veteraner och intellektuella på både höger- och vänsterkanten såsom Herbert Tingsten, Hugo Valentin och Gunnar Myrdal företrädde FN-organet UNESCOs linje i frågan (bl a i skriften ”Bordssamtal i rasfrågan” från 1955), d v s att rasbegreppet såsom det hade använts både inom forskningen, politiken, kulturen och hela det västerländska samhällsbygget (inklusive i de västerländska kolonierna) mellan ca 1850-1950 var förkastligt och ovetenskapligt efter Andra världskrigets folkmord liksom i samband med koloniernas frigörelse och den gryende invandringen från kolonierna till Väst. På den andra sidan i debatten stod det gamla svenska etablissemanget bestående av forskare, myndighetsföreträdare och även extremhögerns intellektuella, som slutligen kom att förlora denna diskursiva kamp kring ca 1965 i samband med att den sista stora debatten om rasbegreppet och rastänkandet ägde rum i relation till internationell adoption och icke-vita utlandsadopterade.

En av dem som ständigt deltog i dessa debatter om rasfrågan (för begreppet ”rasism” var ännu ej i bruk då i någon större utsträckning, det talades i stället om rashets, rasdiskriminering, rasfrågan o s v, och termen ”antirasism” var inte ens uppfunnen vid denna tid) var Gunnar Helander, den stridbare och kände domprosten i Västerås som räknas som en av den svenska anti-apartheidrörelsens grundare: det märkliga är att Helander hade varit medlem i Nationalsocialistiska arbetarpartiet på 1930-talet (d v s det s k lindholmspartiet). I en debatt om rasfrågan som anordnades av Svenska FN-förbundet, ABF Stockholm och LSU (Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer), och som ägde rum i Medborgarhuset på Södermalm i Stockholm i januari 1959 kunde Helander säga: ”I Sverige vill vi inte veta av något sådant som rastänkande” när han kritiserade Jim Crow-systemet i amerikanska Sydstaterna liksom apartheidsystemet i Sydafrika och den svenska extremhögern.Det finns helt enkelt mycket att forska om vad gäller  den svenska (färgblinda) antirasismens historia inklusive alla dess legendariska ”founding fathers”, och särskilt rörande de avgörande åren mellan ca 1955-65 då det tidigare institutionaliserade och statssanktionerade svenska vetenskapliga rastänkandets ”sista strid” kan sägas ha ägt rum.