Norden – högerpopulismens centrum

Efter gårdagens danska val står det nu klart att högerpopulistiska och högerextrema partier sitter i regeringen eller är stödparti till regeringen i 5-6 europeiska länder, varav tre är nordiska, samt att högerpopulistiska och högerextrema partier är näst största partiet i 3-4 europeiska länder, varav två är nordiska. Samtidigt sker detta i den region som är den absolut rikaste, tryggaste och mest välmående delen av världen bredvid de likaledes extremt förmögna gulfstaterna på Arabiska halvön. De högerpopulistiska framgångarna i Norden kan m a o inte jämföras med motsvarande framgångar för samma typ av partier i andra europeiska länder där höga procentandelar av den infödda vita majoritetsbefolkningen är fattig och marginaliserad och har drabbats hårt av krisen. Det ursäktar så klart inte att dessa vita européer röstar på extremhögern, men det gör det mer förståeligt trots allt i relation till de välmående nordborna.

Det finns en otäck historisk ”ironi”, symbolik och påminnelse i detta att Norden nu har blivit den västerländska högerpopulismens och extremhögerns nodalpunkt och epicentrum: Mellan ca 1850-1950 hette det att ”den nordiska rasen”, d v s nordborna, var vitast av alla vita västerlänningar på jorden. I rasideologiska kretsar fortlever denna föreställning om att de nordgermanska ”ariska” folken i Nordeuropa är vithetens elit, och att det är här i Norden som den vita rasens framtid avgörs – Norden är s a s i stormens öga i den ”eviga raskampen”. Jag menar så klart inte att alla vita nordbor idag går runt och tänker att de är ”supervita fotomodeller” eller ”ariska gudar och gudinnor”, men det är inte utan att en kommer att tänka på den gamla föreställningen om ”den nordiska rasen” i relation till dessa valresultat)

.