Om det vita behovet av försoning

Utan att på något sätt försvara den vita amerikanska kvinna som under en längre tid har ”klätt ut sig” och iscensatt sig som svart amerikanska. en nyhet som i det närmaste är viral just nu (http://www.buzzfeed.com/claudiakoerner/a-civil-rights-leader-has-disguised-herself-as-black-for-yea?bffbnews&utm_term=4ldqpho#.rixXM1Pq5), så vill jag bara påminna om att begäret hos vita att vilja bli den Andre har en mycket lång historia som går att förstå utifrån en kolonial historia, och som också handlar om ett vitt behov efter en postkolonial och ”postrasial” försoning samt att denna kvinna har växt upp med svarta adoptivsyskon (utan den familjebakgrunden hade hon nog sannolikt inte gjort detta):

Klicka för att komma åt transrasiala_fantasier.pdf

Det är trots allt ett faktum, även i Sverige, att flertalet vita svenskar som är aktiva antirasister lever tillsammans med icke-vita på något sätt: en mycket stor andel av landets antirasister är helt enkelt adoptivföräldrar eller har partners med utländsk bakgrund liksom har blandade barn alternativt har nära vänner eller släktingar, t ex syskon som i den amerikanska kvinnans fall, vilka tillhör olika minoriteter.