Anders Zorn och rastänkandet

Maria Schottenius skriver i dagens DN om konstnären Anders Zorn och dennes (nationalromantiska) fascination för nakna (vita) kvinnokroppar både i målad och i fotograferad form: http://www.dn.se/kul…/kameran-var-anders-zorns-hemliga-vapen

Schottenius nämner också i förbigående att Zorn stöttade det rasbiologiska projekt som började sjösättas i Sverige kring förra sekelskiftet, och som kom att institutionaliseras i form av olika rashygieniska lagar och interventioner som en del av skapandet av folkhemmet och välfärdsstaten under mellankrigstiden. I själva verket spelade Zorn en avgörande roll för att visuellt ”måla fram” det nordiskt vita skönhetsideal som idag mer eller mindre har blivit det globala skönhetsidealet (d v s föreställningen om att nordeuropéer med svenskarna i spetsen helt enkelt är vackrast och ”ser bäst ut” rent ”objektivt” på ett estetiskt-kroppsligt plan). Jeff Werner skriver i sin bok ”Blond och blåögd. Vithet, svenskhet och visuell kultur” om hur Zorn aktivt och medvetet tänkte i olika rastyper och valde ut sina modeller efter de kroppsmåttsideal som sades känneteckna den nordiska rasen, och att han inte bara tänkte utifrån ras som de flesta andra på sin tid utan snarare var estetiskt avantgardistisk i sin syn på ras genom att vara pangermanist och därmed bidra till det new age:aktiga Blot und Boden-tänkande som först nådde sin höjdpunkt några decennier senare:

”I Zorns bibliotek finns C H Stratz Die Rassenschönheit des 137 Weibes från 1902. Det är en rasbiologisk atlas med hundratals bilder av kvinnor från hela jordklotet. Några är klädda i typiska, nationella dräkter men de flesta är nakna och i den ackompanjerande texten försedda med upplysningar om kroppsmått och vikt. Enligt Stratz är den nordiska kvinnan den vackraste. I inget annat land, utom möjligen Friesland, har kvinnorna lika ljus hy och djupblå ögon som i Skandinavien. Denna typ illustreras i boken med en bild av en flicka från Dalarna.”

Dessutom var Zorn den som ”arieserade” Gustav Vasa när han restaurerade ett porträtt av denne 1911 genom att göra honom högrest, blond, blåögd och ljushyad (när han i själva verket nog var det motsatta utseendemässigt i verkligheten), och liksom så många andra konstnärer vid denna tid var Zorn även (erotiskt) fascinerad av kvinnor från Mellanöstern under en tid när orientalismen var en stående genre i den västerländska konstvärlden (och idag är ”vi i Väst” återigen som bekant besatta av kvinnor från Mellanöstern). Även vad gäller rasperformativitet var Zorn något av en föregångare: I fotografier iscensatte Zorn bl a en slavauktion tillsammans med andra (vita) svenskar, och poserade själv i turban som potentiell slavköpare medan hans (judiska) fru spelade slavinna. Att (vita) studenter vid Lunds universitet iscensatte en slavauktion 2011 och att (vita) svenskar som turistar i dagens Mellanöstern ibland klär ut sig i turban, fez och ”orientaliska” kläder, är m a o knappast något nytt.

En kommentar

  1. Pingback: 2078: Vår tids skandalkonstnär at Vilks.net