När svenskarna var västvärldens mest rasstolta folk

Attitydundersökningar rörande in/tolerans bland majoritetssvenskar gentemot invandrare och minoriteter har en lång tradition i Sverige. Idag är svenska folket som bekant utan konkurrens världens mest antirasistiska och toleranta nation, men mellan ca 1950-1970 var det snarare tvärtom: Svenskarna var under dessa decennier extremt intoleranta och explicit rasmedvetna även i ett jämförande västvärldsperspektiv samt fr a stolta över att vara vitast av alla vita folk i världen (det blev de hjärntvättade att tro på genom skolan, kulturen, medierna, politiken, forskningen o s v).

10955541_10152834447645847_4755039039223661240_n

Regelmässigt kunde uppemot hälften av respondenterna i dåtidens attitydundersökningar svara ja på frågan om den vita rasen var överlägsen alla icke-vita, och uppemot 30-50% kunde svara att de var emot intimrelationer över rasgränserna inklusive även adoptioner liksom ibland t o m vänskap över nationella och etniska gränser – detta gällde även studier där barn, ungdomar och unga vuxna var respondenter. På den tiden var kvinnor vidare generellt mer intoleranta än män och högutbildade var minst lika rasistiska som lågutbildade.

Sverige var helt enkelt en medveten rasstat ända in till 1970-talet, och det var också först då som explicita referenser till ras togs bort från lagarnas och förordningarnas värld – fram tills 1968 gällde t ex 1920 års rasbiologiska äktenskapslag som i lagtexten sades syfta till att ”förhindra rashygieniskt skadliga äktenskap”. Och fram till 1971 kunde adoptanter upphäva en adoption p g a genetiska defekter hos den adopterade. Det antirasistiska Sveriges framväxt äger först rum på allvar på 1980- och 90-talen när fr a skolundervisningen och den statliga retoriken blev tydligt (färgblint) antirasistisk. De som gick i bräschen för denna förändring var de som ingick i blandrelationer och fick blandade barn på 1960- och 70-talen samt de som adopterade icke-vita barn under samma tid. Den svenska rasistiska rasstaten blir därmed s a s en antirasistisk rasstat under dessa sistnämnda decennier, d v s det ”vetenskapliga” rastänkandet (så sent som 1963-65 gjordes rasstudier med skallmätningar på högskolorna i landet) ersattes därmed av den likaledes ”vetenskapliga” färgblinda antirasismen som statsideologi.