Adopterade i Melodifestivalen

Årets melodifestival präglas starkt av utlandsadopterade (vilket troligen är en ren slump), och framför allt av de som har bakgrund i Latinamerika: Just ikväll tävlar två av dem mot varandra – Jon Henrik Fjällgren och Kristin Amparo – och i årets tävling deltar ytterligare två adopterade: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen/article20346112.ab

Utlandsadopterade i Sverige, ca 55 000-60 000 individer vid det här laget, har som grupp varit särskilt framgångsrika inom just musik-, artist- och underhållningsbranschen liksom inom ”matlagningsvärlden” (minst två av årets kockar har varit utlandsadopterade de senaste åren) och i idrottsvärlden. Med andra ord reflekterar de kända, offentliga och framgångsrika utlandsadopterade i Sverige den tendens som gäller i hela västvärlden för icke-vita personer – det är just inom dessa branscher som många gör karriär och lyckas ta sig fram (förutom inom brottsliga sammanhang där de utlandsadopterade tyvärr också är alltför överrepresenterade).

Samtidigt lyser de utlandsadopterade med sin frånvaro (med vissa undantag) inom yrken och sfärer där deras adoptivföräldrar i huvudsak hittas, d v s inom de intellektuella yrkena, inom kulturvärlden, medierna och akademin, och inom SACO-skiktet och den övre medelklassens och eliternas värld. Faktum är att 50 procent eller mer av de utlandsadopterade i Sverige har växt upp inom socialgrupp 1, vilket gör gruppen till den utan konkurrens mest privilegierade icke-vita gruppen i landet i alla fall under uppväxten. Trots denna ytterst gynnsamma klassbakgrund deklasseras alltför många utlandsadopterade i vuxenåren och hamnar ofta på samma socioekonomiska nivåer som den s k ”andra generationen” som generellt har haft en långt mindre gynnsam uppväxt i miljonprogramsområdena.

Den stora frågan blir då vad detta kan tänkas bero på och polariseringen inom både debatten och forskningen är extrem: ”defekta” Tredje världen-gener (låg intelligens, lägre ”livsduglighet” o s v, inte minst då de flesta utlandsadopterade troligen överlag tillhör de gamla koloniernas underklass och arbetarklass till skillnad från invandrargrupperna som ibland kan ha tillhört medelklassen i ursprungsländerna) som ”tar ut sin rätt” trots uppväxten inom de svenska elitfamiljerna eller den rasdiskriminering på alla nivåer som just förklarar varför icke-vita är så extremt underrepresenterade inom landets övre skikt överhuvudtaget.