Om Bert Karlsson, Anders Carlberg, Ultima Thule och SD

Bert Karlsson har mycket på sitt samvete: idag profiterar han hänsynslöst och ”entreprenöriellt” på andra människors olycka, och 1991 var han medgrundare av högerpopulistiska Ny Demokrati och dess ordförande fram till 1994: http://www.etc.se/inrikes/bert-karlsson-ljuger-om-tillstandet-asylboende

År 1993, samtidigt som flyktingförläggningar brann och homosexuella och icke-vita misshandlades och mördades på gator och torg, bidrog Karlsson via skivbolaget EMI på ett avgörande sätt till att vikingarockbandet Ultima Thule sålde uppemot 230 000 skivor på bara några månader och toppade i stort sett samtliga försäljnings- och topplistor under sommarhalvåret med hela tre album och flera hitlåtar på en och samma gång: bandet skrev helt enkelt svensk populärmusikhistoria sommaren 93. Genom sin s k vikingarock påverkade Ultima Thule en hel generation barn, ungdomar och unga vuxna i högerextrem riktning, vilket därmed lade grunden till dagens SD, både dess ledarskikt och dess väljarkår: i stort sett samtliga i SD:s ledarskikt av idag vaknade politiskt och radikaliserades i högerextrem riktning under denna tid genom att lyssna på Ultima Thule och mer eller mindre anamma den skinheadsubkultur som exploderade i popularitet när bandet slog igenom, och SD har idag följaktligen bland sitt starkaste stöd i ålderskategorin ca 35-45 år (d v s den s k skinhead- och Ultima Thule-generationen, som m a o i mångt och mycket bär upp partiet).

Och självklart närvarade Karlsson liksom hans NyD-partiledarkollega Ian Wachtmeister på Fryshusets och Stockholms stads bejublade Ultima Thule-konsert i oktober 1993 som arrangerades av den gamle maoisten Anders ”Alla skinheads gudfader” Carlberg och förre kulturministern Lena ”Skinheads är inte rasister” Adelsohn Liljeroth, vilka stod bakom Fryshusets och Stockholms stads påkostade skinheadprojekt, som genom åren bl a ledde till att både terroristgruppen VAM (Vitt ariskt motstånd) och vit makt-musikimperiet Nordland bildades. Denna konsert med Ultima Thule på Fryshuset bör vara den största svenska vit makt-musikkonserten någonsin med uppemot 800 skinheads, nationalsocialister och högerextremister på plats.

Jag var också där som den ende antifascisten som protesterade mot konserten: Jag såg taxibil efter taxibil anlända med prominenta hedersgäster från musikbranschen och journalistkåren (hela 14 TV-team och 120 journalister). Även sådana namnkunniga ”kändisantirasister” som Gellert Tamas var där – på den tiden stöttade han helhjärtat skinheadsubkulturen och Ultima Thule som de allra flesta andra gjorde som engagerade sig mot rasism och för ungdomar inklusive en hel del forskare och kulturprofiler på vänsterkanten (såsom Jan Guillou), och Carlberg själv gick i god för att Ultima Thule absolut var antirasister och antifascister genom att skriva just det på skivkonvolutet till guldskivan ”För fäderneslandet” som försågs med dennes signatur. Under konserten delade Carlberg dessutom ut två guldskivor från den svenska musikindustrin till bandet. På plats på konserten var även ett flertal höga tjänstemän från Stockholms stad liksom borgarråd och riksdagspolitiker som ville stötta ”kampen mot rasism” och ”arbetet för ungdomar”.

Jag såg också skinheadgäng efter skinheadgäng anlända från hela Stor-Stockholm liksom flera prominenta extremhögerprofiler som så klart inte ville missa en nazistkonsert som till fullo backades upp av självaste huvudstadens etablissemang och maktelit (som då styrdes av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet). Alla ville de höra när Sveriges i särklass mest populära och sålda band under året vrålade ut sitt hat mot Tredje världens ”barbarer” som ”invaderade” riket (”Ni tär på vår jord”) liksom sin vrede mot den ”judiska makten” (”Hör bestens vrål”) inför en publik som om och om igen skanderade ”Sverige åt svenskarna”, och inte minst när bandet spelade sin vänsternazistiska hyllningssång till SD som då även var partiets kampsång, d v s ”Kring Sveriges fana” (”Enad front bland arbetets miljoner”).

Jag försökte blockera Fryshusets stora ingång, men blev naturligtvis gripen och bortförd av polis, och fick en käftsmäll av en polis i polisbilen för att jag ”jävlades med svenskarna”, fick övernatta i en cell på Södermalms polisstation och dömdes sedermera för att ha försökt stoppa Ultima Thule-konserten. Aftonbladets dåvarande rockmusikkritiker var så klart på plats och skrev om konserten, och mitt lilla försök att blockera den omnämndes av denne som en mindre störning i samband med ett annars mycket lyckat arrangemang. Det ska också sägas att jag även kom att dömas för att under hela sommaren ha gått runt i musikaffärer och varuhus, på bensinmackar och på andra ställen där en på den tiden kunde köpa CD-skivor och systematiskt stulit med mig mängder med Ultima Thule-skivor för att försöka förhindra att så många majoritetssvenska barn, ungdomar och unga vuxna som möjligt skulle kunna köpa dem (och vilket väl också åsamkade Bert ekonomisk skada) och därmed påverkas i högerextrem riktning.