Överdödligheten bland utlandsadopterade

Den sedvanliga ”checken” i Sveriges dödbok, en databas med samtliga i riket avlidna mellan 1901-2013, ger vid handen att ytterligare kring 30 adopterade koreaner har avlidit bara mellan åren 2010-13, och vad gäller de andra ursprungslandsgrupperna är antalen inte långt därefter (Sydkorea är trots allt det enskilt största ursprungslandet) såsom bland adopterade etiopier och eritreaner, colombianer, chilenare, brasilianer och peruaner samt bland adopterade indier, sri lankeser, bengaler, pakistanier, iranier, libaneser, palestinier, vietnameser, thailändare, filippiner och indoneser.

Typiskt nog är dessutom i stort sett alla avlidna adopterade koreanska män ogifta medan kvinnorna antingen är gifta eller skilda. Många har som vanligt osäkra dödsdatum då deras kvarlevor har hittats i efterhand och många är skrivna på postboxar vilket tyder på att de kan ha varit hemlösa, institutionaliserade eller levt ett i övrigt destruktivt liv (kriminalitet, missbruk, prostitution o s v).

Det totala antalet avlidna utlandsadopterade i Sverige uppgår till långt över 500 vid det här laget och den absolut vanligaste dödsorsaken är självmord och därefter andra dödsorsaker av våldsam och destruktiv art (olyckor, överdoser, alkoholförgiftning, dråp, mord o s v), och då är landets äldsta utlandsadopterade knappt ens uppnått 60-årsåldern. Faktum är att ingen annan demografisk subgrupp i landet är så drabbad av suicid liksom av suicidförsök som de utlandsadopterade – det handlar om en överrisk på 4-5 gånger jämfört med majoritetsbefolkningen och överrisken är än högre jämfört med den utomeuropeiska minoritetsbefolkningen (inom vilken både suicid och suicidförsök är långt mindre vanligt förekommande).

Den totala överdödligheten är dessutom alltför hög oavsett dödsorsak och bland vissa ursprungslandsgrupper är morbiditeten än högre – fr a bland de latinamerikanska adopterade varav de flesta härrör från ursprungsbefolkningarna och slavättlingarna och sannolikt också bland de central- och östeuropeiska adopterade varav många framför allt är romer.

Orsakerna till den sjukligt och surrealistiskt höga överdödligheten bland utlandsadopterade i Sverige och inte minst de skyhöga självmordstalen har det spekulerats om i ett decennium vid det här laget, och buden är många bland forskarna: generellt låga IQ-kvoter och s k defekta gener (d v s hypotesen om Tredje världens ”kloakbarn” och ”undermänniskor” som hamnar hos västvärldens elitfamiljer, d v s planetens mest förmögna och s k bästa hjärnor – d v s rent ut sagt en totalt katastrofal ”mismatch”), höga förekomster av självskadebeteenden och destruktiva livsstilar, dåliga skolresultat, dåliga arbetsmarknadssiffror, en låg andel som är gifta och har barn, höga procentsiffror som missbrukar och är lagförda o s v.

Min egen hypotes handlar om den unika och specifika situation som utlandsadopterade befinner sig i och där likheter både finns med svenskfödda adopterade (risken att utveckla en psykosocial problematik) och utomeuropeiska minoritetsgrupper (risken att rasdiskrimineras), och där den extrema rasliga isolering som utlandsadopterade växer upp och lever med, ofta i helvita övre medelklass- och överklassmiljöer, vilket alltför ofta leder till mobbning och ensamhet parad med vissa likheter med transpersoner (utifrån ras) till slut tyvärr riskerar att ”ta ut sin rätt” i form av denna nedslående statistik.