Vänstern och antirasismen

SvD låter idag Göran Adamson, sociolog vid Malmö högskola, kommentera om SD är ett fascistparti eller ej: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fel-att-beteckna-sd-som-nyfascistiskt_4175429.svd Adamson (som bl a medverkat i det ”PK-Sverige-kritiska” danska radioprogrammet ”Danmarks röst” tillsammans med Peter Sköld, historiker och f d chef för Centrum för samisk forskning) kommer från den svenska ”anti-mångkultur”-vänster som bl a representeras av namn som Åke Wedin (socialdemokrat och f d chef för Arbetarrörelsens arkiv), Jonathan Friedman och Kajsa Ekholm-Friedman (båda antropologer och f d maoister), Jan Myrdal (den svenska 70-talsvänsterns okrönte chefsideolog), Leif GW Persson (kriminolog och författare), Marcus Birro, Janne Josefsson och Gunnar Sandelin (båda journalister), Ingrid Björkman (litteraturvetare) och Karl-Olov Arnstberg (etnolog), och vilka utifrån en slags högmodernistisk marxism närmast reflexmässigt har mycket svårt för allt som ”luktar” Tredje världen (läs: muslimer och icke-kristna, ”mångkultur” och i slutänden helt enkelt alla invandrare och flyktingar från utomvästerländska länder). Denna strömning inom vänstern, som är mycket mer tydlig i många andra västländer där prominenta företrädare från fr a 70-talsvänstern idag är öppet aktiva inom extremhögern (t ex Tyskland, Frankrike, Storbritannien, USA, Italien o s v), har rönt mycket mindre uppmärksamhet i Sverige än den del av extremhögern som kommer från just de fascistiska och nationalsocialistiska rörelserna. Kanske beror det på att det i Sverige gärna sätts likhetstecken mellan att vara vänster och att vara antirasist?