Konfuciusinstitutet

Äntligen vågar någon kritisera min gamla institution Institutionen för orientaliska språk, Nordeuropas största institution för asienforskare (d v s de som forskar om allt från turkar till japaner, och däremellan perser, uzbeker, araber, indier, kineser, koreaner o s v), för att med Stockholms universitets goda minne ha lierat sig med den fastlandskinesiska diktaturen: http://www.svd.se/kultur/kulturdebatt/konfucius-falska-leende_4173853.svd

Idag skriver journalisten Ingvar Oja om den kinesiska statens Konfuciusinstitut som fått husera på institutionen sedan 2005 tack vare dåvarande prefekten professor Hans Aili (som var maoist under studentåren) och professor Torbjörn Lodén (som var demokratiförespråkare i samband med massakern på Himmelska fridens torg 1989 men idag uppenbarligen återigen stödjer regimen). Sverige blev därmed det första landet i Europa och det andra landet i världen som släppte in institutet samtidigt som de stora västerländska universiteten vid denna tid vägrade att göra det, d v s Stockholms universitet och de svenska asienforskarna gjorde därmed institutet en ovärderlig tjänst.

För rättvisans skull påminner jag också om de svenska japanforskarnas och den svenska högskolevärldens omfamnande av Sasakawa-stiftelsen, d v s den enorma summa blodspengar som den japanske krigsförbrytaren, fascisten och maffiabossen Ryoichi Sasakawa ackumulerade i samband med 1900-talets våldsamma historia i Östasien.

Och för alla er som inte kan så mycket om Asien: tänk er att en nazitysk statlig myndighet inriktad på utbildning och på att sprida en positiv bild av landet skulle få husera på en svensk tyskainstitution (vilket f ö hände under 1930-40-talen – fr a i form av DAAD – Deutscher Akademischer Austauschdienst), och tänk er att en Göring-stiftelse än idag skulle dela ut forskningsmedel och stipendier till svenska forskare, studenter och kulturarbetare.

De svenska humanioraforskarna har en lång tradition av att stödja diktaturer, höger- liksom vänsterextrema sådana: på 1920-40-talet hyllade de allra flesta av de svenska forskarna som ägnade sig åt Tyskland, Italien, Spanien o s v de fascistiska diktaturerna och på 1960-80-talen var det de vänsterextrema diktaturerna som gällde för vissa forskare som fr a ägnade sig åt Ryssland och Kina.