Att rehabilitera högerextrema intellektuella

Svante Nordin, professor i idéhistoria, har i dagarna utkommit med en biografi över författaren Sven Stolpe, och liksom i sin tidigare biografi över den legendariske litteraturvetaren Fredrik Böök gör Nordin allt för att ärerädda denne från alla anklagelser om högerextremism och rasism. Det intensiva arbetet för att rehabilitera den reaktionära högerns alla bortglömda kändisar, d v s radikalkonservatismens svenska företrädare som SD med Mattias Karlsson i spetsen idag inspireras så starkt av, går med andra ord vidare med historikern Johan Östlings avhandling ”Nazismens sensmoral”, Per I Gedins biografi över Heidenstam och Axel Odelbergs alla Hedinböcker som några av många exempel hur högen bara under de senaste åren. Namn som tidigare bara kunde hyllas i högerextrema tidskrifter som Contra och på diskreta trerättersmiddagar ”mellan skål och vägg” liksom av ett fåtal skribenter som Johan Hakelius och Peter Luthersson återupprättas idag i tidskrifter som Axess liksom på allehanda kultursidor, och det anmärkningsvärda är just att exakt samma namn idag hyllas och lyfts fram som förebilder av både vissa delar av borgerligheten och av SD.

Sven Stolpe, gift med Karin von Euler-Chelpin, dotter till professor Hans von Euler-Chelpin (nobelpristagare och den pro-nazistiska tyska minoritetens egen svenske Führer under kriget) och professor Astrid Cleve von Euler (den första svenska kvinnan som doktorerade i ett naturvetenskapligt ämne och nazist ända fram till sin död 1968), tog visserligen under krigsåren ibland avstånd från den mest vulgära nazistpropagandan men hade samtidigt inga problem att uttrycka sig rasistiskt om judar i skrift, och han inledde samtidigt vid denna tid en livslång vänskap med den svenska fascismens ”grand old man” fil lic Per Engdahl (Stolpe kunde så sent som 1988 recensera Engdahls nationalromantiska dikter i bl a Nya Wermlands-Tidningen). Under Kalla kriget förekom Stolpe vidare som flitig skribent i högerextrem press, fr a i Försvarsfrämjandets olika periodiska skrifter (där även tyska krigsförbytare och höga SS-generaler skrev från exilen i Sydamerika) liksom i Contra och i Fria Ord.

Även om Nordin själv tidigare var maoist så är han idag åt det radikalkonservativa hållet. Hans egen far Per Gunnar Nordin var f ö aktiv högerextremist under mellankrigs- och krigsåren. Per Gunnar Nordin var som medlem i fascistiska Sveriges Nationella Förbunds Lundaavdelning en av de mer aktiva i den högerextrema kampanjen ”Mota Moses i grind” som efter ”Rikskristallnatten” 1938 syftade till att explicit och specifikt stoppa invandringen av 10 tysk-judiska läkare (och vilket Lundastudenterna lyckades med tillsammans med studenterna på Karolinska institutet och i Uppsala), och 1939 gav han ut skriften ”Den svenska linjen” tillsammans med Per G. Andreen, Arvid Fredborg, Torvald Höjer, Åke Leissner och Gunnar Unger som krävde ett stopp för invandringen av judiska flyktingar utifrån en rasbiologisk ståndpunkt (d v s den då allmänt utbredda föreställningen om svenskarna som vitast av alla vita):

”Det övervägande flertalet svenskar – och vi utgöra inget undantag – anse vidare vårt folks enhetliga sammansättning vara ett oförytterligt värde. Försök att i större antal placera judiska flyktingar som yrkesutövare i vårt land har vållat stor irritation och skulle även i framtiden skapa konflikter. Immigrationsproblemet är avhängigt av befolkningsfrågan. Det gäller för oss att se till att något behov av immigration ej finnes. ( – – – ) Men kan man förändra en så komplicerad process som befolkningsutvecklingen utgör? Med Tysklands exempel för ögonen vågar man svara ja.”

Skriften blev sedermera så hyllad och så klassisk (d v s odödliggjord) inom högerkretsar att Fria Moderata Studentförbundet några år senare uppkallade sin tidskrift Svensk Linje efter denna skrift (genom åren har bl a Carl Bildt, Markus Uvell, Birger Hagård, Emil Uddhammar, Leif Lewin, Cecilia Stegö Chilò, Mats Svegfors och Mattias Svensson f ö varit redaktörer för Svensk Linje).