Robert Gustafsson och den svenska ”gulinghumorn”

Robert Gustafsson, en av landets mest omtyckta och respekterade komiker, har ägnat sig åt ”gulinghumor” ända sedan 1980-talet, d v s hans ”track record” som företrädare/förespråkare för svensk rashumor av det klassiska slaget är m a o både solid och ”pålitlig”.

Inte minst är Robert Gustafsson ”upphovsman” till Killinggängets vid det här laget ”odödliga” (d v s folkkära) sketch/nummer “Mina sjungande ko-l-eanska adoptivpä-l-on” tillsammans med Johan Rheborg och Henrik Schyffert som ”gänget” enligt uppgift ska ha skrivit/skapat under/efter en blöt kväll på finlandsfärjan efter att ha råkat passera förbi en adopterad koreansk man som sjöng karaoke (OBS: högst sannolikt sjöng den adopterade på flytande svenska alt. engelska och kunde högst sannolikt skilja på bokstäverna/fonemen ”r” och ”l” – dessutom ”hjälpte” det uppenbarligen inte att en bekant till ”gänget”, Fredrik Lindström, var tillsammans med en adopterad koreanska: d v s det var tydligen roligt ”i sig” att en asiatisk person sjöng överhuvudtaget).

Det förvånar därför inte att Robert Gustafsson nu bara ”måste göra det igen” – d v s använda sig av ”gulinghumorns” grunder = att asiater är/blir konstiga/märkliga/lustiga/roliga bara genom att titta på dem, d v s deras utseenden, kroppsrörelser och ansiktsuttryck är s a s roliga ”i sig” (ca 17.20-18.30): http://www.tv4play.se/program/gustafsson-3-tr

Den sociala och kulturella effekten av att sådana omtyckta kändisar som Robert Gustafsson ”endorse:ar” en sådan syn på och behandling av asiater med humorn som ”pedagogiskt” verktyg blir att icke-asiatiska människor i gemen helt enkelt bara ”ostraffat”/oreflekterat fortsätter att hånle och skratta åt och peka på asiater vid blotta anblicken av en asiatisk person i det offentliga rummet (vare sig de är nyktra eller ej dessutom, och tyvärr också mer eller mindre oavsett samhällsklass, kön, ålder, svensk eller utländsk bakgrund, sexuell läggning o s v): det är helt enkelt bara kul med asiater, så ”enkelt” är det. Och som ”av en händelse” så liknar den ambivalenta blandning av lust och njutning samt äckel och förakt parat med ångest och rädsla som ”gulinghumorn” framkallar hos den stora massan av icke-asiater just den typ av känslor och reaktioner som den antisemitiska humorn framkallade bland icke-judar ”när det begav sig”/”på den gamla goda tiden” på 1910-40-talen).