Det vita medie-Sverige

Maimuna Abdullahi och Elin Schwartz i Dagens Arena om det genomvita medie-Sverige: http://www.dagensarena.se/opinion/debattorer-mediechefer-skams-inte-rekrytera

Enligt den senaste stora undersökningen av journalistkåren som Göteborgs universitet genomför har 3% av landets journalister utomeuropeisk bakgrund av något slag, och vilket ska ställas mot att 15% av totalbefolkningen idag har utomeuropeisk/utomvästerländsk bakgrund (Afrika, Asien, Latinamerika).

Kring 3% utomeuropeisk/utomvästerländsk bakgrund verkar för övrigt vara den procentandel som gäller för ett flertal branscher och sfärer med mycket makt i samhället i dagens Sverige såsom näringslivet (VD:ar och styrelseposter), fackföreningsvärlden (ordföranden och styrelseposter), politiken (riksdagsledamöter och styrelseposter), poliskåren (endast 3% utrikesfödda överhuvudtaget…), kulturvärlden och troligen också högskolevärlden.

15% med utomvästerländsk bakgrund i totalbefolkningen är den proportion som gäller även i Storbritannien och Nederländerna och med stor sannolikhet även i Belgien och Frankrike: I relation till hur det ser ut i dessa länder (d v s de länder i Europa som uppvisar samma rasliga mångfald som Sverige) tyder allt på att Sverige är allra sämst på representation utifrån ras: Underrrepresentationen av icke-vita svenskar inom viktiga sfärer och branscher och på maktpositioner och mellanchefs/chefsposter handlar regelmässigt om 400-500%.

Det ska också i ärlighetens namn nämnas att en mycket stor andel av de som har utomeuropeisk/utomvästerländsk bakgrund och som har lyckats i karriären inom dessa områden är adopterade och blandade.

Även på senaste MR-dagarna i Umeå lyftes frågan om representation utifrån ras upp i den svenska kulturvärlden vid ett flertal tillfällen och alla var rörande överens om att denna sfär (kultur var också temat i år på MR-dagarna) är extremt vit.

Det som krävs för att få till stånd en förändring är dels att börja räkna genom indikatorer och statistik hur det verkligen ser ut (såsom redan görs med kön) och dels att därefter med dessa siffror som s k evidensbaserad kunskapsgrund börja agera och rekrytera proaktivt, möjligen med hjälp av positiv särbehandling (såsom redan görs med kön), och därefter regelbundet följa upp hur situationen förändras över tid (såsom redan görs med kön).