SD och antirasismen

Läs gärna Niklas Orrenius text om Mattias Karlsson, SDs chefsideolog och ställföreträdande partiledare, som med inspiration från den svenska extremhögerns barndom (ca 1900-1935) har lyckats förvandla SD till något helt annat än både ett klassiskt nationalsocialistiskt parti eller ett typiskt högerpopulistiskt parti: http://www.dn.se/nyheter/sverige/niklas-orrenius-en-vikarie-som-inte-backar-for-det-storvulna/

SD är idag tack vare Mattias Karlsson och kretsen kring honom ett parti som har lärt sig sin ”postkoloniala läxa” ( = även SD måste deklarera sig som antirasister idag) men som samtidigt bl a har genomideologiserat kulturbegreppet och lyckats skapa en svenskhetsdefinition som ekar av det tidiga 1900-talets lundakonservatism och unghöger ( = den fraktion av den dåvarande svenska borgerligheten som kanske enklast kan betecknas som radikalkonservativa eller protofascister).

Problemet är att så få idag känner till det idéarv som SD inspireras av, och därför känner vi inte igen det för vad det är: Vi förväntar oss att SD fortfarande ska inspireras av lindholmarna, d v s de klassiska svenska nationalsocialisterna, alternativt kopiera våra nordiska grannländers högerpopulister.