Astrid Lindgren och ”gulinghumorn”

Astrid Lindgren masspopulariserade (via Pippi Långstrump https://www.youtube.com/watch?v=zjdr6CEgwso – det enda som SVT tagit bort är f ö när kameran zoomar in på Pippi när hon drar i sina ögon, d v s själva scenen när hon beskriver hur kineser ser ut och ropar ”tjing tjong pling plong” finns kvar) verkligen det språkliga nonsensuttrycket ”tjing tjong pling plong” i nutidssvenskan så till den milda grad att det har kommit att bli namn på företag, ett rasordsuttryck som gärna används i relation till asiater för att förstärka ”gulinghumor” och ett neutralt sätt att lekfullt uttrycka ”hej då” på – d v s det har blivit en slags stående interjektion i svenska språket och används särskilt bland 50-, 60- och 70-talister (säger min erfarenhet i varje fall).

Mig veterligen finns uttrycket enbart på svenska (och det kan jag påstå, då jag ”samlar” på s k rasord), och högst troligt var det Lindgren själv som myntade det från första början, även om det är svårt att bevisa nu i efterhand (det är alltid svårt att i efterhand bevisa till fullo vem som ”uppfinner” ett visst ord eller ett visst språkligt uttryck).

Och för att bli lite personlig här för en gång skull: när jag växte upp hände det att andra (vita) barn härmade Pippi i min närvaro, och som vuxen har jag både haft chefer och kollegor som har sagt ”hej då” genom att säga ”tjing tjong pling plong” – självklart utan att vare sig syfta på mig specifikt eller mena något illa – de har bara citerat en referens från den svenska barnlitteraturen/barnkulturen.