Den svenska bostadssegregationen

Jag har under de senaste dagarna deltagit i den nordiska migrationsforskningskonferensen i Köpenhamn som samlar forskare från alla nordiska länder som studerar migration/migranter, och inser nu hur Sverige verkligen sticker ut statistiskt-demogragiskt som Nordens absolut mest segregerade land: I de finska, norska och danska städerna finns idag ett mindre antal stadsdelar där uppemot 30-60% har någon form av utländsk bakgrund, och vilket anses vara en mycket hög proportion i grannländerna. I Sverige har vi idag uppemot 200 stadsdelar i en mängd olika kommuner där andelen med utländsk bakgrund uppgår till minst 60% eller mer (och de allra flesta av dem har dessutom utomeuropeisk bakgrund), och 20-30 av dessa stadsdelar uppvisar t o m en andel på hela 85-95%. Sådana siffror hittas varken i de nordiska grannländerna eller i andra europeiska länder – möjligen finns enstaka motsvarigheter i ett antal städer i USA där andelen minoritetsinvånare i vissa stadsdelar i städer som Milwaukee, New York, Chicago, Detroit, Cleveland, Bufalo, St Louis och Cincinnati kan uppgå till 85-90%, och vilket amerikaner anser vara mycket extremt.

Sverige är vidare det i-land i världen där kunskapsklyftan mellan inrikes och utrikesfödda är som allra störst utifrån gymnasiebehörighet (http://fof.se/tidning/2014/7/artikel/skolans-vaxande-kunskapsklyftor#) och likså det i-land i världen där skillnaden i förvärvsfrekvens mellan inrikes och utrikesfödda är som allra störst, och återigen gäller det i båda fallen framför allt de med utomeuropeisk bakgrund (av vilka uppemot 50% går ut 9:an utan gymnasiebehörighet och ej mer än ca 50% förvärvsarbetar).