Surrogatmödraskap och adoption

Jag är just nu i Haag på ”International Forum on Intercountry Adoption and Global Surrogacy” (http://www.iss.nl/research/conferences_and_seminars/periodic_conferences_debates_and_seminars/international_forum_on_intercountry_adoption_global_surrogacy) och diskuterar den internationella adoptionens och den internationella surrogatmödraskapsverksamhetens nuvarande situation och framtid utifrån en kommande revidering av Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner och inför en eventuell konvention om surrogatmödraskap som syftar till att reglera verksamheten som idag genomgår sitt ”vilda Västern”-stadium (=skandaler, korruption, exploatering, ”allt är tillåtet”/laissez-faire o s v).

På plats är representanter från själva Haagkonventionen liksom specialinbjudna adoptionsmyndighetsrepresentanter, regeringstjänstemän, adoptionsbyråer, aktivister, jurister och experter från både ursprungs- och mottagarländerna samt några av världens ledande forskare inom området såsom Amrita Pande, Peter Selman, Laura Briggs, Karen Rotabi, David Smolin, Kay Johnson, Barbara Yngvesson och Diana Marre m fl. På plats är också ca 10 vuxna adopterade varav de flesta av oss kommer från Sydkorea, och vi är antingen själva forskare och/eller aktivister.

Surrogatmödraskap håller i skrivande stund i praktiken på att ta över efter adoption som den största reproduktionstekniken för västerlänningar, och det är ironiskt nog samma ursprungsländer som är inblandade i båda verksamheterna. Igår diskuterades likheter och skillnader mellan adoption och surrogatmödraskap såsom att surrogatmödrarna får betalt vilket biomödrarna till de bortadopterade barnen aldrig får, samtidigt som surrogatmödraklinkerna och adoptionsvärldens mödrahem är varandras motsvarigheter (”barnfabriker”) och detsamma gäller de local/native finders/recruiters som aktivt söker efter utsatta kvinnor och som båda verksamheterna är helt beroende av (d v s indier, thailändare, ugandier, nigerianer, mexikaner, kineser o s v ”på plats” som verkar som intermediaries och som ”fixare” mellan västerlänningarna och entreprenörerna på plats).

Mycket stora summor pengar är i båda fallen också i rullning, men samtidigt kan surrogatmödraskap delvis också liknas vid sexarbete menade vissa medan andra underströk att det rent objektivt i båda fallen handlar om legaliserad människohandel då pengar är inblandade och då slutprodukten i båda fallen är levande människor. Igår diskuterades f ö också varför inga biomödrar är på plats – ej heller är några surrogatbarn eller surrogatmödrar på plats.