Gustaf Borgström

Upptäckte nyss att någon har ”förskönat” direktör Gustaf Borgströms Wikipedia-artikel – d v s fadern till advokat Claes Borgström (liksom till Kerstin Vinterhed och Annette Kullenberg) som idag fyller 70 år och gratuleras med en intervju på DNs familjesida där han just talar om sin uppväxt i ”den övre borgarklassen”.

Direktör Gustaf Borgström (vars personarkiv f ö hittas på Riksarkivet och innehåller en del högerextremt material) var då aktiv inom den svenska extremhögern under flera decennier samtidigt som han gjorde en på alla sätt och vis lysande karriär (http://sv.wikipedia.org/wiki/Gustaf_Borgström). Han tillhörde den fascistiska oppositionen inom dåvarande Moderaterna redan som ung på 1920-talet (han finns t ex med i den s k Marsklubbens matrikel och tillhörde därmed något av Stor-Stockholms dåvarande extremhögerelit redan i unga år), och följde som en av kärnaktivisterna (han var t o m anställd ombudsman för partiet) med Sveriges nationella förbund (SNF) när SNF bröt sig ur moderpartiet 1934 och blev öppet fascistiskt (och det är här lögnen och historierevisionismen kommer in på Wikipedia).

Direktör Gustaf Borgström fortsatte nämligen att vara medlem i SNF åtminstone under 1930-talet och satt även med i SNFs författningskommitté (tillsammans med bl a professor Nils Ahnlund, ledamot av Svenska akademien och far till litt.vet.:aren Knut Ahnlund som också han ju blev akademiledamot samt farfar till journalisten och författaren Nathan Shachar, Ivar Andersson, sedermera chefred. för Svenska Dagbladet, historieprofessor Sture Bolin och fil dr Rütger Essén, SNFs ”starke man” utan konkurrens och far till genetikprofessor Marianne Rasmusson i Umeå, en av Sveriges sista stora rasforskare) som inspirerad av fransk fascism och tysk radikalkonservatism försökte åstadkomma en ”nationell förnyelse” i Sverige.

Under krigsåren var direktör Gustaf Borgström därefter medlem i pro-nazistiska/pro-tyska Riksföreningen Sverige-Tyskland som organiserade den högerextrema delen av den svenska högborgerligheten. Direktör Gustaf Borgström var medlem där åtminstone ända tills 1946 – d v s ett år efter krigsslutet och efter att nazismens förbrytelser blivit kända för alla och envar.

Efter 1946 försvinner alla spår efter direktör Gustaf Borgström inom den svenska extremhögern, åtminstone för min del – är det månne någon här som vet vart han tog vägen politiskt därefter kanske? (jag gissar att han blev moderat – d v s att han ”återvände till fållan” som det heter)

Sonen Claes vänsterengagemang och feminism är f ö ett utmärkt exempel på min ovetenskapliga och biologistiska generationsteori – att de svenska ”68:orna” till stora delar kom från den del av den svenska medel/överklassen som en generation tidigare hade orienterat sig mot extremhögern (”33:orna”) – ofta handlade det t o m om att 68-barnen gjorde uppror mot sina ”33-föräldrar” som just i Claes Borgströms fall i förhållande till hans far Gustaf Borgström (och det gjorde ju f ö även hans systrar Kerstin Vinterhed och Annette Kullenberg).

D v s 1933 var det tysk nationalsocialism som inspirerade delar av ungdomen från medel/överklassen – 1968 var det den kinesiska maoismen som inspirerade delar av ungdomen från medel/överklassen