Ny syn på asiatiska män?

Den senaste tiden (ungefär under innevarande månad) har jag (med största sannolikhet av en ren slump) passerat/noterat minst tre heterosexuella blandpar i Stockholm promenerandes runt där kvinnan är vit och mannen är asiat. Är det månne en ny ”trend” bland heterosexuella blandpar, och har det kanske med den senaste tidens K-pop intresse i Sverige att göra (då de asiatiska männen som jag syftar på troligen är koreaner alternativt att de kör med en ”K-pop:aktig” stil, åtminstone utifrån min subjektiva bedömning)? Normalt sett är ju det en ser i det offentliga rummet vad gäller heterosexuella blandpar i Stockholm liksom i landet i övrigt nästan enbart asiatiska kvinnor och vita män liksom så klart en massa par där kvinnan är vit och mannen antingen har ursprung i Afrika (inkluderande de som även har ursprung i Nord- och Sydamerika) eller Nordafrika/Västasien (d v s Mellanöstern), så dessa tre heterosexuella blandpar som jag har råkat gå förbi sticker uppenbarligen ut i gatubilden. Min förhoppning är därför att de tre par jag råkat gå förbi den senaste tiden åtminstone är en början på en förändring i synen på asiatiska män som ”normalt sett” både feminiseras och infantiliseras och därmed ses som oattraktiva/ointressanta för både vita heterosexuella kvinnor och vita homosexuella män, utan att för den skullen hävda att blandrelationer i sig är ett självändamål, och att det så klart inte råder någon tävling mellan könen vad gäller denna praktik.

För samtidigt – när jag senast kollade upp statistiken kring heterosexuella blandrelationer i Sverige så var det fortfarande så att det en ser i det offentliga rummet inte att förvåna är det som också gäller i siffrornas värld. Vad gäller adopterade från exempelvis Sydkorea så är det så att de flesta av männen statistiskt sett är singlar/barnlösa, medan de allra flesta av kvinnorna antingen är gifta/samboende och/eller har barn (oavsett om de är hetero- eller homosexuella), och det är till övervägande delen vita partners som gäller för de sistnämnda. Faktum är att samma mönster upprepar sig oavsett vilken demografisk grupp från Nordost- och Sydostasien som en tittar på i statistikens värld (t ex thailändare, japaner, taiwaneser, filippiner o s v, och både adopterade och icke-adopterade): männen är generellt oftare singlar/barnlösa och kvinnorna har generellt partners och barn, och förutom vissa subgrupper (t ex de som har ursprung i kontinental-Kina och i Mongoliet samt ej är adopterade) så är det vita partners som gäller (återigen både för de som är heteros och icke-heteros).

En liknande men omvänd könsobalans gäller även i siffrornas värld för de som har ursprung i Afrika (återigen inkluderande de som även har ursprung i Nord- och Sydamerika) och i Nordafrika/Västasien (d v s Mellanöstern) – männen har oftare vita partners (och barn med dessa), medan långt färre av kvinnorna har det (proportionen är i många fall uppemot 80-20 och liknar därmed den proportion som gäller för asiater, fast omvänt då som sagt). Det är bara bland de som har ursprung i Latinamerika som siffrorna ser någorlunda lika ut – d v s det är ungefär lika vanligt att en latinamerikansk kvinna och en latinamerikansk man har relationer och/eller barn med vita partners, även om en viss överrepresentation finns vad gäller latinamerikanska män (proportionen ligger på typ 60-40 för latinamerikaner i Sverige).