Den vita svenska eliten

Att redaktionerna på Sveriges television, Sveriges radio, Utbildningsradion, TV4, DN, SvD, Expressen, Aftonbladet m m i praktiken är helvita med få undantag (t ex barnredaktionen på SVT) är väl känt, och detsamma gäller även vänstermedia, se t ex: http://www.etc.se/kontakt.

En statistisk undersökning från Göteborgs universitet av journalister som är medlemmar i Journalistförbundet indikerade också nyligen att ej mer än 0,7% var födda i ett utomeuropeiskt land. Det är i stort sett samma proportion som rapporten ”Vit makt? En studie av invandrares & deras barns representation inom politik, förvaltning, näringsliv, organisationer & media” kom fram till 1995 – ca 1-1,5% hade då, och har idag totalt någon form av bakgrund i Afrika, Asien eller Sydamerika genomgående i i stort sett samtliga de svenska elityrkena/elitsfärerna, och inräknat även adopterade och blandade, två grupper som är kraftigt överrepresenterade i relation till de som är utrikes födda och de s k ”andrageneration:arna” (=de som har två föräldrar från Afrika, Asien eller Sydamerika, men är födda och uppvuxna i Sverige).

Knappt något har m a o hänt inom de svenska eliterna sedan 1995. Ett tag, ca 2005, fanns det t ex bara 3 anställda vid Regeringskansliet/Rosenbad som hade bakgrund i Afrika, Asien och Sydamerika (och varav åtminstone en var adopterad…).

En statistisk översikt av näringslivets toppar (vd:ar, styrelser, ledningsgrupper) kom nyligen fram till att ca 1,3% hade bakgrund i Afrika, Asien eller Sydamerika, och vad gäller den offentliga sektorns topp är proportionen t o m något lägre – ca 1% (t ex statliga bolag). På kommunal nivå ser det likadant ut – en kvantitativ översikt över några av landets största kommuner har nyligen indikerat att ej mer än 1-3% av kommuntopparna (chefer, högre tjänstemän, kommunledningsförvaltningar o s v) bor i fattiga områden dominerade av icke-vita invånare. I Stockholms stad har vidare ej mer än 1,5% av alla tusentals kommunala chefer bakgrund från Afrika, Asien eller Sydamerika, trots att denna grupp utgör åtminstone 25% av Stockholms stads totalbefolkning. Det ser även likadant ut i politiken – SSUs rapport från förra året kom fram till att ej mer än ca 3% av den socialdemokratiska arbetarrörelsens topp hade bakgrund i Afrika, Asien eller Sydamerika, trots att denna grupp idag utgör en betydande andel av socialdemokraternas kärnväljare, möjligen uppemot 1/3 av partiets väljare. Och det största regeringspartiet Moderaterna har endast en enda i ledningen som har bakgrund i Afrika, Asien eller Sydamerika.

Själv har jag i arbetet med afrofobirapporten försökt kartlägga samtliga afrosvenskar som arbetar inom högskolevärlden, och som har fast anställning och är seniorforskare (docenter, professorer) – möjligen och troligen handlar det om ej mer än max 10 individer i hela högskole- och forskar-Sverige! (en siffra som inte ens går att omvandla till procent mot bakgrund av att antalet anställda vid landets samtliga högskolor uppgår till ca 25 000 individer).

Att tala om den svenska eliten som den vita eliten är m a o fullständigt korrekt – det var det 1995 och det är det 2014. Botten är nådd, det är absolut katastrofläge, Sverige är i rasligt fritt fall som jag skrivit och sagt i andra sammanhang, vita svenskar totalmonopoliserar de yrken och de tjänster som har de allra högsta lönerna och den största makten – det kan omöjligt bli värre än så här, och denna statistik är möjligen värst i västvärlden, åtminstone tillhör Sverige de västländer där det är som allra allra allra svårast för de som har bakgrund i Afrika, Asien eller Sydamerika att nå upp till SACOs övre skikt /socialgrupp 1-toppen/toppjobben/elityrkena/elitskikten/överklassen.

Så varför ser det ut så här? Blodsband/sociala band betyder mycket Sverige, uppemot 2/3 av alla tjänster tillsättas via biologiska-sociala nätverk i Sverige (släkt, vänner, klasskamrater, föreningsfränder, partikamrater o s v) – det måste förändras. Sedan måste de icke-vita svenskarna få paypack för sina högskoleutbildingar – inte ens de icke-vita adopterade och de icke-vita blandade (=de som har en far eller mor från Afrika, Asien eller Sydamerika och en vit far eller mor) får det till fullo enligt statistiken, och om inte ens de får det så har ju vare sig de som är födda i Afrika, Asien eller Sydamerika eller deras barn (”andrageneration:arna”) någon större chans.

Just nu tillhör ca 40-45% av alla vita svenskar SACO-gruppen + TCOs övre skikt, och bland vita svenska män i åldrarna 25-64 har uppemot 15% ett chefsjobb. Denna vita massmonopolisering av överklass- och övre medelklassjobben gör att klassreproduktionen blir så brutalt rasifierad just i Sverige – ej mer än 2,7% av alla vita svenska barnhushåll är statistiskt-ekonomiskt fattiga just nu, medan 25-50% av de hushåll där barnen är antingen blandade, ”andrageneration:are” eller utlandsfödda är det, och ej mer än 3% av alla vita svenskar är beroende av ekonomiskt bistånd/socialbidrag att jämföra med 25% av de som är födda i Afrika, Asien och Sydamerika.

Ett sista demografiskt faktum som går tillbaka till det jag skrev först här handlar om att i praktiken samtliga av de ytterst få icke-vita svenskar som trots allt har uppnått elityrkestatus/toppjobbspositioner har vita partners (både de som är heteros och icke-heteros) = de har verkligen knäckt koden/logiken vad gäller hur Sverige och svenskarna fungerar – blodsband är enda vägen in i svenskheten.