Afrofobirapporten

Skriver på rapporten om afrofobi och om afrosvenskars situation i dagens Sverige, och läser stora mängder text och statistik om fr a de invånare i Sverige som har bakgrund i Afrika, Asien och Sydamerika (d v s i huvudsak de icke-vita svenskarna- inklusive ”första generationen” och ”andra generationen” plus de adopterade och de blandade) jämfört med alla andra – infödda majoritetssvenskar samt alla dem som har bakgrund i Norden, Europa, Nordamerika och Australien/Nya Zeeland (d v s i huvudsak de vita svenskarna). Samtidigt har det i dagarna framkommit att ”svenska folket” är rikare än någonsin just nu i skrivande stund utifrån privatekonomisk statistik (inkomst, förmögenhet o s v) räknat per hushåll: http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3794884.ece

Stora procentandelar av ”svenska folket” är i praktiken miljonärer, och troligen är det så att inget folk på jorden är så rikt just nu privatekonomiskt sett än ”svenska folket” trots att stora delar av den övriga västvärlden håller på att gå sönder av den ekonomiska krisen, möjligen i så fall tillsammans med ”norska folket”.

Utifrån den statistik jag läser just nu blir det dock uppenbart att ”svenska folket” i detta sammanhang i huvudsak handlar om vita svenskar: andelen hushåll med barn som är fattiga där båda föräldrarna är infödda majoritetssvenskar ligger exempelvis på ej mer än 2,7%, endast 3% av den infödda majoritetssvenska befolkningen är beroende av ekonomiskt bistånd, och ej mer än 5-10% av de infödda majoritetssvenskarna är statistiskt fattiga. Med andra ord tyder allt på att den ”all time high”-statistik som nyligen redovisats om ”svenska folkets” privatekonomi och att den är större än någonsin just nu, i praktiken innebär att vita svenskar är extremt rika just nu – ja högst troligen rikast någonsin i svensk historia (åtminstone sedan vikingatiden) per capita p g a att landets samlade privatekonomiska förmögenhet är så koncentrerad till den vita delen av befolkningen. Bland de invånare i Sverige som har bakgrund i Afrika och Asien är nämligen uppemot 2/3 statistiskt fattiga, bland de med bakgrund i Sydamerika ca 1/2.

Löneökningarna för vita svenskar har generellt varit mycket kraftiga de senaste tio åren plus alla skattesänkningar, och andelen infödda majoritetssvenskar som bor i hyresrätt har minskat till under 1/5, vilket också förklarar denna extrema koncentration av rikedom till den vita delen av den svenska befolkningen som vi ser idag. Bland invånarna med bakgrund i Afrika och Asien tillhör inte ens 50% den s k kärnarbetskraften, och uppemot 1/3 i dessa grupper är i praktiken ”nolltaxerare” (d v s de varken förvärvsarbetare, studerar eller är i praktik), och vad gäller boende är skillnaderna enorma mellan icke-vita och vita svenskar (generellt bor uppemot 2/3 till 80% av de med bakgrund i Afrika, Asien och Sydamerika i hyresrätter): i Stockholm bor exempelvis ej mer än 5% av invånarna födda i subsahariska Afrika i villa/radhus (egnahem) och ej mer än 8% i bostadsrätt.

Så återigen – troligen är vita svenskar just nu rikast någonsin i svensk historia och möjligen rikast på jorden per capita just nu utifrån att klasskillnaderna generellt bland vita svenskar fortfarande är relativt små jämfört med i stort sett alla andra länder på jorden, både i Västvärlden och i Tredje världen (bredvid de andra nordiska länderna.