Den koreanska adoptionsfrågan

Min adoptivkoreanska väninna (och kamrat från organisationen TRACK – Truth and Reconciliation for the Adoption Community of Korea: http://justicespeaking.wordpress.com) Jane Jeong Trenka rapporterar från Sydkorea, det land som utan konkurrens adopterat bort överlägset flest barn till västvärlden. Där har en revision av adoptionslagen genomförts för ett år sedan som ett resultat av TRACKs aktivism, för att stävja en hänsynslös adoptionsindustri som genom människohandelsliknande metoder profiterat på utsatta kvinnors situation i decennier.

Nu verkar detta ha lett till att mycket få av de koreanska kvinnor som p g a konfucianskt hederstänkande tar in på och föder sina barn ”i lönndom” på ”diskreta” mödrahem verkar vilja adoptera bort sina barn. Fram tills förra året övertalades kvinnorna att adoptera bort sina barn innan de ens var födda, ofta genom förtäckta hot och skrämselretorik, och de fick inte ens se sina barn efter födseln (och tidigare dödförklarades nyfödda för att kunna adoptera bort dessa, och barn stals och såldes till adoptionsbyråerna för att kunna tillfredsställa en omättlig efterfrågan på adoptivbarn i västvärlden):

”The unwed mothers are no longer relinquishing their babies! …the manager of the Salvation Army’s unwed mother home said that because the amendment to the Special Adoption Law requires mothers to keep their babies for 7 days before relinquishment, the rate of relinquishment at Duri Home has dropped to ZERO. The mothers cannot emotionally find the will to give away their children after feeding them for 7 days… It is a critical time where we can permanently change the structure and the society if we just keep at it and not let the agencies undo all our good work.”

Denna genomgripande förändring kommer, om den håller i sig, med stor sannolikhet att resultera i att den massiva adoptionen av koreanska barn till västvärlden (som har pågått i 60 år just i år, och som inbegriper ca 200 000 adopterade koreaner i ett 20-tal västländer) kommer att upphöra inom en snar framtid, vilket i sin tur kommer att innebära att den internationella adoptionens flaggskepp ”går i kvav” (=en oerhörd ”prestigeförlust” för hela adoptionsbranschen) och att det land där den internationella adoptionen i dess moderna form såsom vi känner den idag överhuvudtaget föddes som reproduktionsmetod (=Sydkorea på 1950-talet), slutar vara ett s k givarland (=ett land som levererar barn) till västvärlden.