De svenska rasstereotypdebatterna

De senaste svenska rasstereotypdebatterna kan analyseras med vad som inom psykoanalysen kallas apori – d v s gränsen mellan den vita antirasismen och den vita rasismen har kollapsat. Den vita antirasismen betyder i Sverige den rörelse/position/retorik som talar för och om de Andra (t ex den vita vänstern eller den vita solidaritetsrörelsen – i grunden den vita humanismen och den vita universalismen), och som ibland t o m omfamnar och kramar de Andra (t ex i form av utlandsadoptioner och blandrelationer och i form av ”going native”-praktiker – se t ex http://www.tobiashubinette.se/transrasiala_fantasier_2.pdf och http://www.tobiashubinette.se/rasperformativitet.pdf), men som ändå inte lyssnar på eller kanske ens ser de Andra då de Andra inte kan tala då de är förtryckta eller omedvetna, vilket i förlängningen innebär att de Andra finns bara för MIG (det vita subjektet) för att JAG (det vita subjektet) överhuvudtaget ska kunna existera.

För exakt ett år sedan exploderade kinapuffsdebatten, därefter har 6-7 rasdebatter följt på varandra enbart inräknat de som nått den breda offentligheten i majoritetssamhället (d v s utan att räkna med den kontinuerliga kritiken av islamofobi, afrofobi, gulinghumor, blatteförakt o s v som representanter för minoriteterna hela tiden själva uttrycker, ofta utan att det ens hörs/syns – se t ex http://www.tobiashubinette.se/gulinghumor_3.pdf och http://www.tobiashubinette.se/rasord.pdf). Alla dessa debatter har dock både börjat och slutat på samma sätt, och så länge den vita melankolin inte dekonstrueras/destrueras, så kommer alla svenska rasdebatter att bli mer eller mindre exakta repriser på varandra. Sorgen över förlusten av det vita och homogena Sverige OCH det antirasistiska och goda Sverige som är så outsägligt smärtsam att den inte kan benämnas eller ens uttryckas i ord, och som vid det här laget har blivit så djupt interioriserad i det vita psyket, måste börja behandlas/botas innan en transformation överhuvudtaget kan inträffa – d v s innan en ny typ av svenskhet ens kan börja formuleras/formeras inför framtiden (se t ex http://www.tobiashubinette.se/svensk_vithet.pdf).

Att SAMTIDIGT detroniseras och ”avförgudas” BÅDE som världens vitaste folk och som världens ädlaste nation (vilket naturligtvis hänger ihop – vithet de luxe + godhet par excellence förutsätter/föder varandra) är en sådan katastrof, ett sådant trauma och ett sådant sår att det inte går att uttrycka i ord: det vita subjektet/psyket/jaget (den svenska vitheten) har därför gått in i en psykos – d v s den svenska vitheten kan idag bara tala med sig själv, och för att överleva som koherent subjekt måste den med alla medel tänka bort närvaron av 10% av den svenska totalbefolkningen (d v s alla icke-vita svenskar inkl. de invandrade och deras efterkommande liksom de blandade och de adopterade, och vilka dessutom i storstadsregionerna utgör 20-25% av totalbefolkningen, och i ålderskategorierna under 30 år 15-20%) och därmed skriva ut dessa från svenskheten både i historien, i samtiden och, vilket är än värre (då det bäddar för eskalerad konflikt/antagonism), inför framtiden (se t ex http://www.tobiashubinette.se/rasord.pdf och http://www.tobiashubinette.se/anti_rasism.pdf).