Åke J. Ek avliden

Åke J. Ek (född 18 maj 1925) avled den 1 september 2011 – författare, hedersdoktor i juridik (vid Kyunghee-universitetet i Korea), journalist, asienforskare, lektor vid Polishögskolan och Stockholms universitet (Socialhögskolan) mm. Ek var en av dem som finansierade de kriminella som förföljde mig åren 2007-09 och utförde attentat mot Stockholms universitet och Mångkulturellt centrum p g a min tidigare antifascistiska verksamhet och min nuvarande antirasistiska forskning (se http://www.tobiashubinette.se/antirasistisk_forskare.pdf). Ek närvarade vid alla rättegångar, ofta i sällskap med ett entourage av högerextremister av den borgerliga typen i hans egen eller något yngre ålder.

Till graven följs Ek även av de kvarvarande medlemmarna i hans nätverk av f d krigsveteraner (Waffen-SS, Finland, FN, legosoldater och agenter från efterkrigstidens olika kolonialkrig och Kalla kriget-konflikter) som han byggde upp och samlade i Nordiska krigs- och FN-veteranförbundet, samt av enstaka invandrade högerextremister från olika diasporor som Ek hade god kontakt med under Kalla kriget såsom koreaner, taiwaneser, turkar, kroater, ungrare, finländare, ester och letter. Ek kan dock ej gravsättas av kungafamiljens och hovets mångårige pastor friherre Hans Åkerhielm, då ju denne gick bort för några år sedan: överhovpredikant Åkerhielm som skrivit en bönebok tillsammans med kronprinsessan, också han en gammal fascist, är annars den som officierat vid i stort sett samtliga gravsättningar när de gamla svenska SS- och Finlandsfrivilliga nazisterna gått bort från 1980-talet och framåt.

Ek föddes i Engelbrekts församling, Stockholms stad, och hans far var lantbrukare. I ungdomen gick Ek med i det svenska nazistpartiet SSS och dess ungdomsorganisation Nordisk ungdom, och 1943-44 var han krigsfrivillig i Svenska frivilligkompaniet (SFK) i Karelen under Finlands fortsättningskrig, där han också sårades (och p g a därav erhöll han krigspension från Finland fram till sin död).

Efter hemkomsten 1944 tillhörde han även en revolutionär antisemitisk fraktion inom partiet, Det antisemitiska kamputskottet. Efter krigsslutet deltog han i att smuggla in SS-män och krigsförbrytare i Sverige. Han dömdes i samband med detta för olaga vapeninnehav efter att ha gripits på Gotland beväpnad, där han väntade på ett fartyg med flyende nazister i sällskap med partikamraten Bo Wikström som påbörjade sina medicinstudier vid SS läkarskola i Wien och sedermera blev överläkare. Samtidigt värvades han av den svenska militära underrättelsetjänsten och deltog i att samordna trafiken av agenter och gerillasoldater mellan Sverige och Balticum under Kalla kriget, varav de flesta var högerextrema baltiska flyktingar som vägrade ge upp den väpnade kampen mot Sovjetryssland.

Under 1950-talet gick Ek in i Folkpartiet, och verkade som folkpartistisk politiker i Vällingby, där han var bosatt under 50 års tid, först på Nordingrågatan 2 och därefter på Astrakangatan 140 (samma postadress som en mängd organisationer, bl a de lettiska SS-veteranernas organisation Daugavas Vanagi, och svenska avdelningen av den antikommunistiska ”internationalen” WACL kom att använda sig av) och i Stockholms stad – han satt bl a som folkpartistisk representant i olika nämnder i stadshuset.

1950 tillhörde han den första kontingenten frivilliga svenskar i Koreakriget vid Svenska Röda Korsets krigssjukhus tillsammans med ett flertal andra högerextremister, den s k Svenska Koreaambulansen, och efter hemkomsten 1951 bildade han Svensk-koreanska föreningen (Swedish Korean Society) som under 1950-, 60- och 70-talen organiserade många av de adoptivföräldrar som adopterade barn från Korea under dessa decennier. Genom sitt engagemang i Folkpartiet ”lobb:ade” Ek aktivt och framgångsrikt för att olika lagar röstades igenom i riksdagen som jämställde adoptivföräldrar med biologiska föräldrar.

Samtidigt var föreningens styrelse besatt med högerextremister, medan många av adoptivföräldrarna vid denna tid ironiskt nog var vänsterradikala. I föreningens tidskrift Aktuellt om Korea sågs skäggprydda högerextremister utklädda till tomtar spelandes dragspel och sjungandes julsånger på föreningens populära och välbesökta fester omgivna av dansande koreanska adoptivbarn – ofta barn till kulturvänsterföräldrar som tillhörde 68-rörelsen. I Svensk-koreanska föreningens medlemsmatrikel hittades gamla SSS-medlemmar som Lennart Hansson, också han värvad av militära underrättelsetjänsten med amerikanska ambassadens goda minne: Hansson var aktiv i NATOs svenska Stay Behind-nätverk under Kalla kriget, och blev sedermera moderat politiker.

För sina avgörande insatser vad gäller att popularisera den internationella adoptionen i Sverige erhöll Ek både ett hedersdoktorat och flera utmärkelser och medaljer från Korea förutom att han ofta figurerade i svensk media som en förespråkare för just adoption från Korea till Sverige. Så sent som i maj i år var Ek huvudtalare tillsammans med den koreanske ambassadören när den koreanska barnkören Little Angels, som tillhör den internationella högerextrema koreanska Enighetskyrkan, uppträdde på Berwaldhallen inför 900 åskådare varav ett mycket stort antal var adoptivföräldrar, adoptivfamiljer och adopterade från Korea, medan andra var svenska politiker, näringslivsföreträdare, militärer och forskare.

Under Kalla kriget fortsatte Ek att vara frivillig i olika krig, och han tjänstgjorde bl a i Israel-Palestina och i Kongo i FN-uniform. Han var t ex medlem av hedersvakten när Dag Hammarskjöld gravlades på kyrkogården i Uppsala 1961. Han var också aktiv i flera militära sammanslutningar där han ofta agerade chefredaktör alt. ordförande för olika organisationer och avdelningar. Eks viktigaste högerextrema engagemang internationellt rörde det tidigare nämnda WACL vars svenska avdelnings ordförande han var från 1970- till 90-talen, och han företrädde Sverige på de internationella kongresserna under dessa år när Kalla kriget var som mest intensivast i Tredje världen (se http://www.tobiashubinette.se/antikommunister.pdf). Samtidigt hade han vid sidan av sin karriär kontakter med organisationer som fascistiska SNF och nazistiska Nordiska rikspartiet och på 1980-talet var han med och grundade Sverige-Sydafrika sällskapet tillsammans med representanter från näringslivet samt Tommy Hansson (idag Sverigedemokraternas chefredaktör), och som förespråkade fortsatt apartheidpolitik i Sydafrika (han var sällskapets förste ordförande innan en släkting till Pehr Gyllenhammar tog över rodret), samt figurerade även i Palmeutredningen p g a sina kontakter med de högerextrema poliser som var aktuella i det s k polisspåret.

Eks akt hos Säpo är omfattande i antal sidor, och omnämns i den statliga utredningen om säkerhetstjänsten och extremhögern (SOU 2002:94). Ek var även medlem i ett stort antal herrklubbar och exklusiva sammanslutningar såsom Traveller’s Club, Sällskapet och Odd Fellow. Ek är en av Sveriges sista ”varulvar” i den meningen att han efter kriget gick in i samhället och gjorde karriär där, samtidigt som han fortsatte sin högerextrema (och politiskt kriminella) aktivism. Han kommer att sörjas inte bara av sin familj och av nazister och högerextremister av både svensk och utländsk bakgrund, utan också av adoptivföräldrar, adopterade från Korea, svenska Koreaforskare och svenska Koreavänner.